Aftonbladet – 8 februari 1845, sida 2

— — V Ö— maste ryttarens hufvud, grep hans lans och ge nomborrade med den en annan, hvarefter har sprängde af i fyrsprång genom den blifna luckar och förenade sig med de i språngmarsch och til undsättning annalkande Svenskarne. Nu gaf befälhafvaren signal till anfall för hel: högra flygeln och centern. Såsom en förödande lavaström vältrade sig de svenska kolonnerna fram genom de fiendtliga linierna, som väcklade och sprängdes. Nederlaget för dem kunde då mer e undvikas; allt måste der falla för den vältalig: svenska bajonetten, som, rykande af blod, glittra de i aftonsolens sista strålar. I den största oord ning och med den mest paniska förskräckelst flydde Ryssarne från bataljfältet, efter att hafv sått det fullt -med lik. Den inbrytande skym ningen hindrade Adlercreutz att göra lång förföl jelse; i stället uppställde han sin tappra här, tac kade den, på det vanliga enkla men hjertliga sät tet, för. dess utomordentliga välförhållanden, 83 den förtjensten af segren och — glömde sig sjel! Så förstod denne ypperlige man att, under ut öfningen af de skönaste värf, aldrig låta det öf vermod framskymta, som så gerna vill beskugg en stor karakter. I sanning, Adlercreutz lefnad för att tala i bild, skulle kunna förliknas vid er stark flod, som spränger sig fram genom bergen och med solen i sin famn skyndar att göra da larne fruktbara, för alt sedan med egna vågo gå igenom hafvet. ——t— — DROTTNING VICTORIAS ARMBAND. På gala dagar prydes drottning Victorias arm af ett arm band, som torde vara det betydelsefullaste smyck bvarpå ett kupgligb öga hvilat under Testligheten