Aftonbladet – 8 februari 1845, sida 2

ke jägrarne, hvilka hade en framdragen ställning och med sina säkra skott nyss förut hade gjor en mördande verkan inom -fiendens högra flygel nu blefvo hårdt ansatte af en öfverlögsen styrka så alt de måste draga sig tillbaka. Med draget svärd störtade Adlercreutz in ut len flyende hopen, och med åskan i sin rös! hejdade han den med dessa honom så värdig: ord: fienden är slagen, segren är vår; men de återstår blott att taga Tyska krigskassan, den fi onden säkert ernar hårdnackadt försvara. Der. före, kamrater, höger omvänd er, fäll bajonett gå på! — och i en blink vände alla om oci med en kraft, så att det nu blef ryssarnes ord ning att vika; hvarefter generalen galopperad upp på kullen, återtog der sin plats, sedan ha befallt major von Törne att med sin bataljo förstärka karelarne. När von Törne, i följd af den gifna befallnin gen, ville hasta de modige till hjelp, bindrad honom öfverstelöjtnant Lode och sade: som ja är äldst, bör jag gå förut med min bataljon hvarpå han verkställde bajonettanfallet, dref fien den tillbaka, men blef derunder sjelf ganska far ligt sårad. Adlercreutz, som såg denna raska me! ej åt Loden anförtrodda manöver, gillade den ty det var hans storhet alt ge rättvisa åt förtjen sten, äfven der den någon gång var en frukt a ohörsamhet mot honom sjelf; såsom t. ex. vi Lappo den 44 Juli, då han gaf order åt Björne borgs regemente att aflösa de redan i flera tim mar i elden utmattade Savolaks-jägare, och dess gåfvo sin befälhafvare detta stolta svar: Björne borgarnes tapperhet är förut känd,vi vilja också