Aftonbladet – 7 februari 1845, sida 1

oo MM MM MH AA— OM — ANS ÅH lik kabalik ; tv att med heders föra bajonett och plit är i sjelfva verket en småsak för oss svenskar och finnar. . Således kan du helt och hållet gå förbi det kapitlet. Fy fan, en chef skulle tveka att träda i första ledet under attacken, sannerligen han. då vore värd ett skott skrot. Derföre blir tapperheten aldrig någon förtjenst, utan en skyldighet; men se, att, som vår befäl hafvare, natt och dag lefva för de sina, älska dem som en far, dela med dem glädje och sorg, föra dem till ära och seger — det talar det, när tapperheten tiger, och gör: att vi följa honom, vore det ock genom brännstekta helvetet. Men, kamrat, i förtroende vill jag säga dig: stryk toppsegel först innan du talar om generalen, så att jag ej må gå dig i förväg), hotade veteranen barskt och grep efter sin huggare. 3 : Du har rätt, korporal, och nu blottade Åboändningen sitt hufvud, svängde mössan i luften och utropade: lefve generalen! Bravo, gamle Krut, håll du ståndrätt med pojkarne, om de bli dig för högljudda, uppmuntrade en förbigående underofficer. Ja, ja men skall jag så, herr sergeant, om de morra, de valparna. Men se, der kommer Klockarpelle; bör hit, gamle pojke, se så, din storskräflare, stufva nu munlädret till musik, så det knakar i tandklaveret. Sång på en bataljedag, det är som det bör vara, inte sannt? sporde muntert den tappre knekten. . Enhälligt bejakades den gjorda frågan. Men den så kallade Klockarpelle visade ingen serdeles håg att hörsamma den smickrande uppmaningen, förr än man hade gifvit honom några supar, för att med dem, som han sjelf sade, kla