Aftonbladet – 6 februari 1845, sida 3

varit såsom embetsman anställd. Skulle deck brefskrifvaren i enskild väg vilja affordra mig en redogörelse öfver grunderna för mina yttranden, så är jag högst beredvillig alt lemna en sådan, fullt förvissad att, om ej individuella hinder hos brefskrifvaren förekomma, kunna bevisa, alt han lindrigast sagdt: pratat i vädret. Detta prat skulle visserligen intet betyda, om det ej angick personers kredit, hvilkas existens till en stor del beror på opinionen om deras solidit, och då den vettiga och bildade delen af menniskoslägtet gjort sig till en helig regel, att endast med den största försigtighet meddela yttranden om affärsmäns financiella ställning, kan det ej annat än väcka alimän indignation, att en person är oförskämd nog att under anonymitetens taskspelaretäcke vilja frånstjäla näringsidkare deras dyrbaraste egendom och sätta en hel korporations kredit i vanrykte. — Samtiden skall stämpla brefskrifvarens företag såsom det förtjenar och framtiden skall faktiskt bevisa sanningslösheten af hans suppositioner. Filipstad d. 25 Jan. 1845. N Franz von Scheele. Red. anser sig, i anledning af ofvyanstående, böra erkänna, att den har på sin räkning en del af den förargelse, som den ifrågavarande notisen kunnat åstadkomma, emedan dess korthet gjorde, att den utlemnades utan tillräcklig uppmärksamhet på att någonting annat deri förekom än om prisförhällanden på de i marknaden omsatta artiklar; hvarföre Red. ockå ansett sig skyldig införa denna reklamation.