Aftonbladet – 6 februari 1845, sida 2

anslå en del af bevillningen, att aflöna eller pe! sionera riksgäldskontorets tjenstemän; de skul ej äga medel att gifva en national-belönin; en gratifikation; och likväl har detta aldrig er ifrågasatts, vid riksdagar under Gustaf III:s och Gr staf IV Adolfs regeringar, ännu mindre efter til komsten af 4809 års grundlag. Tvertom hö principen, att vissa delar af beskattningen kunn direkte utgå i orterna, innan de i statsverk ställas till Konungens disposition, en 200-årig er farenhet för sig. Af sjelfva de heliga ordinari statsmedlen, utgår genom anordningar ulor slaty en nästan lika stor del, som den, hvilke är ställd till Konungens disposition; och af extr ordinarie bevillningarne utgå dryga andelar di rekte till verk och stater, innan återstoden al lemnas till Konungens disposition i statsverke Att sålunda i denna N söka en utväg, att i de yttersta hindra den för prelatensiska oviljan ni så hårdt utsatta folkundervisningen, är i sannin lörvånande; och man miste beklaga, om genon Konungens frånvaro Stånds-talmännen nu stå s med obundna händer, att någon af dem genon atöfningen af ett godtycke, som i ingen anna representatil församling i verlden är lemnadt å någon ordförande, skail kunna hindra äfven el itgärd af så nyttig beskaffenhet som denna. At let ifrågavarande så är, lärer väl ej kunna för1ekas. Allmänna tänkesättet är enhälligt i afseende pi iyttan och nödvändigheten af en förbättrad folk mdervisning, och en sådan har derföre redar vid en föregående riksdag blifvit beslutad. Er väsendtlig svårighet emot verkställigheten har i nedlertid visat sig i de förra anslagens otillräck: ighet. Nu yppar sig ett tillfälle att låta folkel vidraga dertill på ett sätt, som kommer hvarjt rt åter omedelbart till godo. En mängd pre udikater äro för ett sådant sätt att kunna ansl nedel, och hvaribland serskildt kan citeras de mm kurhusafgilften. 357 s lydelse är tydlig, at! Ukets Ständer allena utöfva Svenska folkets be: kattningsrätt; i 64 :s ordalydelse finnes inte under emot det ifrågavarande beslutet. Det sy: 1es då, att endast en man; hvilken, såsom erke:viskopen, tyckes sky för ingenting, sedan har visat den djerfheten att emot grundlagen och sir d deltaga i sitt stånds öfverläggningar, för at nverka på dess beslut, nu kan tillåta sig en si lan tolkning af grundlagen, som den ifrågava ande, för att, mera värdigt en katolsk än en pro: estantisk biskop, hindra framgången af ett be näidanda cam har hildninaoan till ändamål