Aftonbladet – 5 februari 1845, sida 3

lumpsamlingen sker, med allt öfrigt, som hörer till Brukets drift och underhåll, synes mig vara af behofvet påkallad, följer af det anförda. 6:0 För att göra åskådligt, hvad Tumba kostat Banken eller det allmänna, hör af vederbörande sakkunniga personer afgifvas en redig framställning om hvad som till inköp, nybyggnader, lösen, reparationer, i afseende på hus, vattenbyggnader, machiner, papperstillverkning m. m. blifvit användt, med ett ord, en fullständig historik författas öfver Tumba, ifrån dess början intill närvarande tid. I förbigående må nämnas, hvad jag af handlingarne tyckt mig finna, att för den utbytta kapellanstomten 73,075 Rdr 2 sk. 8 rst. blefvo afskrifna, enligt BankoUtskottets resolution den 29 Juni 4840, för boningshus byggnads-conto 32,687 Rdr 46 sk. 40 rst. afskrifna, enligt samma BankoUtskotts resolution af samma dag: samt ytterligare för öfra Pappersbrukets byggnad afskrifvas 40,292 Rdr 928 sk. 2 rst., enligt samma Utskotts resolution af samma dag. Bankens förlust på papperstillverkningen vid Tumba uppgick vid 4853 års slut till en sammanräknad summa af 134,252 Rdr 25 sk., och vid 1834—4835 årens riksdag skänktes till Tumba af Bankovinsten 45,634 Rdr 34 sk. 8 rst., m. m. Det vore önskligt att erhålla en så utförlig berättelse och tablå öfver Tumba, som ofvan är antydd, för att kunna göra sig en klar föreställning om förhållandet under den föregående tiden, hvilket ock måste tagas i hetraktande, då ändamålsenliga förändringar skola föreslås. 7:0 Genom vidtagandet af ändamålsenliga förändringar, bör det ock blifva möjligt att Tumba kan drifvas med vinst, så väl som enskildes pappersbruk, som gifva en betydlig behållning årligen. Detta bör ske så mycket lättare, som Tumba har stora förmåner framför andra. Det behöfver icke betala eller beräkna ränta på sin fasta egendom och inventarier: detihar Banken och Staten till en säker afnämare till en betydlig del af sina tillverkningar, för hvilka Bruket sjelf bestämmer priset, och det fär tillika räntefritt disponera ett rörelsekapital af 36 å 20,000 Rdr Bko ärligen. 8:0 Men skulle Tumba ändå, oaktadt allt detta, icke kunna förvaltas utan förlust, så återstår att taga i öfvervägande om det ej kan bortarrenderas, med vilkor, att arrendatorn, under behöriga kontroller och till bestämda priser, tillverkar alla de papperssorter, som banken och staten behöfver till sedlar, charta-sigiliata, tullduksstämplar, kortkonvoluter m. m., samt ätager sig att på Tumba underhålla de ombud, som af vederbörande ditsändas, när sådan tillverkning skall försiggå. Formarne till dylikt papper böra naturligtvis i embetsverken förvaras; och om den ymniga småsedelstillverkningen upphör, såsom revisorerne föresiagit, biir derigenom bankens behof af sedeipapper ganska betydligen minskadt. Atskilligt af hvad här blifvit yttradt och föreslaget, kan visserligen finnas mindre lämpligt och verkställbart, men det vissa synes mig dock vara, först och främst att, om förvaltningen af dylik rörelse al lestädes måste vara lika kostsam, som den nu är på Tumba, skulle hvarken pappersbruk eller jordbruk kunna finnas i vårt land; och dernäst är jag lika öfvertygad, att om rörelsen kunde så bedrifvas, att brukets vinst blefve förvaltarens vinst och brukets förlust förvaltarens förlust, skulle helt andra resultater erhållas. — Jag har varit mycket viilrådig, huruvida jag skulle afgifva detta mitt serskilda anförande eller icke, kanske hade det varit klokast, att undertrycka mina betraktelser både öfver detta och andra ämnen, för att icke anses för kittslig och klandersjuk både i tid och otid. Men å andra sidan synes mig en revisors pligt vara, att anmärka allt, som förekommer kono me anmärkningsvärdt. Att han häruti kan gå för långt är ganska möjligt, och att mycket af hvad här Dblifvit yttradt genom förklaringar, skall beriktigas och framställas uti en fördelaktigare dager, derom är jag på förhand förvissad. Det är ock otvifvelaktigt, att den anmärkning, som befinnes vara obefogad eller allt för småaktig, förfaller utan påföljd, och kan så mycket mindre blifva menlig för dem den rörer, som mången välgrundad och eftertänklig erinran icke alltid föranleder den åtgärd, som åsyftas och af behofvet påkallas. Dessutom har jag den oförgriplige öfvertygelsen, att om Stärderne och deras ombud vilja med framgång och eftertryck yrka på en noggrann nushålining med statens medel i alia andra hänseend:n, så måste de också i sina egna verk och inrältningar iakttaga all möjlig sparsamhet, så att dessa må kunna åberopas såsom mönster af ändamålsenlighet och hushållsakteghet. Måhända delas denna hufvudåsigt af flere; men då åtskillige detaljer och enskilda omdömen förekomma, hvaruti tilläfventyrs de fleste, kanske alla tänka annorlunda, har jag icke vågat föreslå, att hvad jag här anfört skulle ingå i den tryckta berättelsen, utan fär det ätnöja sig med en anspråkslös plats i protokollet, såsom en enskild ledamots mening och kanske i någon män såsom ett ytterligare underlag för hvad Revisionsberättelsen uti dessa ämnen kommer att innehålla., I anledning hvaraf Hr Baron och Ordföranden yttrade: För min enskilda del kan jag ej annat, än till Hr prosten Sandberg hembära min tacksamhet för det förtjensulla anförande vi nu hört uppläsas. Jag anhällv: derjemte, att få instämma i de deruti uttalade serdeies vigtiga grundprinciper, ehuru jag ej lika obotingadt kan det i alla de serskilda punkterne af detta anförande. Skälet dertill är att, då de röra enskilde personer, jag, ehuru fullt öfvertygad att hvarje uppgift stöder sig på facta, dock ej anser mig böra förena mig deruti, utan att förut hafva ingått i en noggrann granskning af de uppgifne förbällanderne, den tiden ej numera medgifver. Jag förenar mig deoremot helt och hållet i den åsigt, att det är en ovilkorlig och helig pligt för Rikets Ständer och deras ombud, att vid deras egna verk lemna en föresyn af den strängaste hushällning med medel, kvilka alla till större eller mindre del utgått från det förut nog tungt belastade folket, och således äter böra komma detsimma till godo. Rikets ständer fordra med fullt fog, att den andra statsmakten skall iakttaga al möjlig noggrannhet i användandet af landets skattebidrag, men böra de då