Aftonbladet – 5 februari 1845, sida 2

hålla mig ifrån att understödja ett så stort och idelt företag. Det erhållna uppdraget att tillintelgöra ryssarne vid Alavo kunde ej annat än glädja en belälhafvare, hvars högsta begär var handgeminge! med Sveriges fiender, en taktik, i hvilken ha af ingen varit öfverträffad och af få upphunnen Den 26 Augusti, tidigt på morgonen, uppbrö Klingsporska hären från nejden af Ruona, met Adlercreutz i spetsen och den kallblodige Man lius-Cronstedt närmast honom 1 befälet. Förgär ves hade den försträmnde, såsom förut vid an fallet på Ny Carleby, försökt övertala fällmar skalk Klingspor, att vid den nu förestående af fören vara närvarande och förtjena sig svärdsor dens första hedersgrad, men han ansåg det råd ligast alt låta den seger vane bjellen agera egen mäkligt., åtminstone så linge striden varade, och att sedermera dela äran med honom. Krigshä ren uppbröt nu sålunda, att generalmajor Gri penberg, med tredje fördelningen, förstärkt me en bataljon Savolaks infanteri, under major Eh ren: oth, som utgjorde förtruppen, hade befallnin att, på en körrväg, afgå till Sarvikka, åt Ala töjjsa och Alavo, i ryggen på fienden. I spelse för den utmed landsvägen framr)y ckande delen a armåien stod Cronstedt, och efter denna briga marcherade fjerde fördelningen och sist en ba taljon af Vesterbottens regemente under öfverst von Essens befäl. Sent på aftonen efter detta upp brott föll et flera timmars ymnigt regn. Under bar himme måste hären bivuakera hela natten; men mo morgonen blef vädret åter vackert , luften klar nade och en välgörande, efterlängtad sol brö