Aftonbladet – 5 februari 1845, sida 1

———————— MMMM MMMM MMMM fortgående passion att bemästra andra; om han ej alltid kunde rätta sig efter den småaktiga conveniensens ännu småaktigare fordringar; om han någongång, då man förtretat eller upptröttat honom med bakdanteri, onödiga upptåg och kabaler, rent ut lät förstå: att han var öfver dylikt, eller ock hade förmåga att hålla intrigörerna under sin sporre, — om en sådan man hade afundsmän och icke alltid kunde vara behaglig, bör det åtminstone icke förundra någon; men den enthusiasm med hvilken krigshären kände sig förenad med denne sin hjelte, och den förtrolighet och faderliga ömhet med hvilken han umgicks med den, delande icke alienast dess ära utan dess vidrigaste bekymmer; den upplifvande vissheten hos soldaterna: att de icke blott hade härföraren midt ibland sig uti det fredliga lägret, utan att ban ock var tillstädes främst på stormstegen och i bajonettanfallet — allt detta inlygade: att Adlerereutz, ofta oansenlig i det lilla, var född alt vara stor i det stora; och att hans förtjensier i den rnån skulle utveckla sig, allt efter som omständigheterna fordrade små eller öfverlägsno krafter och åtgärder. Utan alt egentligen ega hvad man i dagligt tal förstår med djupt eller glänsande snille, egde dock Adlercreutz en förvånande skarpsinnighet, en sällsynt talang att bedöma menniskor och att sätta dem på deras rätta plats. Det var för honom cen litt sak, hvad det ej är för de flesta genier, atl finna sig i alla omständigheter, utan att förlora något af denna honom egna styrka och oböjlighet, som gjorde honom trotsande i faran och ödmjuk i medgången. Hans oskrymtade gudsfruktan, hans glada och frimodiga sinne