ERRORS —— L — Insändt.) I anledning af den uppgift,, som i Aftonbladet den 47:de sistl. Jan. blifvit ifrån en Tysk tidning införd, angående ett staden Stettins fordringsanspråk bos Svenska Kronan, anser man sig böra upplysa: att detta fordringsanspråk redan för 470 år sedan gjordes anhangigt och till betalning godkändes; att, efter det blifvit underkastadt ny pröfning af Liqvidations-kommission, detsamma jemväl af denna stränga Kommission erkändes, utan någon väsendtlig anmärkning; att det, efter 1720 års fred, förnyades och i Rådet erkändes såsom obestridligt, ehuru man, med afseende å rikets dåvarande betryckta ställning, fana lämpligt att söka, genom hvarjehanda förevänningar, fördröja liqviden ; att det, påtagligen till vinnande af tidsutdrägt, år 1731 remitterades till Kammarkollegii och dåvarande Kanslikollegii utlåtande, hvilket ännu, efter 143 års förlopp , icke afgifvits; att om äfven den högst vigtiga omständighet, att de originalförbindelser, hvarpå fordringsanspråket sig grundar, ännu äro i staden Stettins händer, icke anses utgöra fallkomlig bevisning, alt fordran är ogulden, styrkes dock detta förhållande deraf, att denna fordran saknas i de speecifikationer, som tillhöra Rikets Ständers Riksgäldskontors hufvudböcker, hvilket omöjligen kunde ega rum, i händelse fordran verkligen vore betald; samt slutligen, att ehuru liqviden af ifrågavarande fordran allenast genom tredskhet å gäldenärens sida blifvit fördröjd och staden Stettin nyligen till en Svensk familj betalt en dylik gammal fordran, med ränta ifrån 1750:talet, likväl sfaden Stettin icke yrkat en sådan ränte-ersättning, hvilken sannolikt icke skulle staden Stettin tillerkännas, då, genom gamla så kallade general-resolutioner, blifvit förklaradt, alt för så beskaffade fordringar räntan allenast beräknas till alterum tantum, d. v. s. till lika belopp med primitiva kapltalet. AE a SR mr