Aftonbladet – 4 februari 1845, sida 3

kunniga karakteristiken öfver Kretenserna (Titi 4: 142); han citerade blott en invånares och kännaIres ord, samt tillade: En af deras egna siare I har sagt det. HUSHÅLLNINGEN VID BANKENS PAPPERSBRUK TUMBA. Ibland de erfarenhetsrön, som Rikets Ständers revisorer trott sig göra vid flera tillfällen, är, att det går ganska rundeligt till i ekonomien vid I Rikets Ständers bank, men isynnerhet vid pappersbruket Tumba. Man har häraf någon gång kommit till den slutsatsen, att det ej vore illa, om Ständerna och deras fullmäktige på förvaltningen af R. St:s verk tillämpade samma grundsatser af sparsamhet, som med mycket skäl yrkas att Regeringen och dess embetsverk bör iakttaga. Detta har ock gfvit anledning till åtskilliga anmärkningar i Bankoutsk. vid denna riksdag rörande hushållningen vid Tumba. I sammanhang härmed har Red:s uppmärksamhet blifvit fästad på ett anförande under sednaste statsrevisionen af doktor Sandberg, hvilket verkligen till sitt innehåll innehåller en så intressant exposå, att vi trolt oss böra reproducera detsamma här nedan: Utdrag af protokollet, hållet hos Rikets Hög!ofl. Ständers Herrar Revisorer vid sammanträde i banken den 4 December 18453. S. D. Hr prosten Sandberg begärde ordet samt uppläste och till protokollet aflemnade följande anförande: Då jag till alla delar instämmer uti Räkenskapsafdelningens förslag till Revisions-berättelse, angående förvaltningen af banken och Tumba, anhåller jag, som var frånvarande, då förslaget inom afdelningen antogs, att till protokollet få anföra och utveckla några ytterligare grunder, som färanleda mig att biträda detsamma och tillika dervid göra åtskilliga tillägg. Under revisionen af Stats-verkets räkenskaper, har jag biträdt eller föranledt anmärkningar vid allt, som jag kunnat förstå och som förekommit mig mindre riktigt eller mindre väl hushällat. Jag hade väl hört, att förhållandet härutinnan ej skulle vara mera prisvärdt i bankens administration, men jag trodde det icke, utan tänkte att Rikets Ständer, hvars enskildta medlemmar ganska väl känna fattigdomen i Jandet, lära väl vid sina egna verk och inrättningar iakttaga den strängaste hushållning, så att dervid ingenting kan klandras. Jag styrktes ock häruti af föregående banko-revisions-berättelse, som i detta hänseende icke innehåller något anmärkningsvärdt. Men det behöfdes icke långvarig granskning af bankens och Tumba pappersbruks förvaltningskostnader, förrän jag öfvertygades om motsatsen, och det till en grad, som öfverträffade all förmodan. Man kan väl härvid invända, att det är ett annat förhållande med andra statsverkets inrättningar. De underhållas af omedelbara skattebidrag och med folkets penningar, heter det, skall man hushälla. Men banken har en stor räntevinst, som är bankens egendom och om, för dess administration och öfrige tillbehör något rundligare kostnader användas, så blifver i alla fall den behållning ganska betydlig, som kommer staten till godo. Hushållningen här är likasom hos en rik bankir eller kapitalist, som vinner mycket penningar och derför ej behöfver lefva så sparsamt, som embetsmannen på sin lön. Men jag kan för min del icke obetingadt antaga denna åsigt. Saken har äfven en annan sida. Skat-) terna utgöras till en stor del efter förmögenhet och lefnadssätt; men banko-vinsten utgår från de lånebehöfvande, de skuldsatta, som just icke pläga vara de förmögnaste i landet. Jag har åtminstone sett huru svårt det är för den gäldbundne jordbrukaren, att skaffa penningar när omsättningseller förfallo-: dag är för:handen. Banken är ju också en statsanstalt, hyars hela vinst, efter afdrag af hvad, som är oumbärligt för dess förvaltning och bestånd, bör komma landet till godo. Lyx och öfverflöd tycker jag icke om, hvarken uti enskild eller offentlig hushållning, och tvekar icke att allestädes både med lära och lefverne söka göra denna grundsats gällande. Jag förbigår alldeles hvad som genast förekom vid ett noggrannare betraktande af reglementet och bankoutskottets betänkanden, att nemligen bankens många stater såsom: dess Öfverstyrelse-stat, dess Lönestat, hvaruti äfven ingår arfvoden till. 2,800 R:dr, dess egentliga supplementar-stat med idel arfvyoden för trägnare tjenstgöring. för mistade sportler, för ;rägen och ansvarsfull befattning, för trägnare göromål m. m., uppgående till 40,780 Rdr årligen: dess bestämda supplementar-stat: dess obestämda supplementar-stat, som för är 1842 uppgick till ej mindre in 23,845 Rdr 38 sk.: dess serskildta löner, anslag och arfvoden: dess anordningar utom stat: dess fillfälliya och föränderliga anslag: dess fullmägtiges dispositionsräkningar c. c. c.syntes mig alla rundigen tilltagna. Jag förbigår dock allt detta, emedan let grundar sig på Ständernas och deras Bankoutsk. ;gna åtgärder, ehuru jag icke kan undertrycka den enskilda tankan, att en så mångtitlad, så rymlig och expansiv lönereglering svårligen skulle undgå klanler vid ett annat statens verk. Att banken dessuom har sin Indragnings-stat, sin Pensions-stat, hvilen sistnämnde år 1842 uppgick till 49,224 Rdr 12 k. m. m., likasom andra embetsyerk, förstås af sig jelft. Jag förbigår äfvenledes både egentliga admivistrations-utgifter och extra administrations-utgifer, hvaribland för 48492 förekommo 566 Rdr för enhållning, hvartill alltså den talrika vaktbetjeningen cke kan begagnas: 2,442 Rdr 8 sk. bko för användt krifpapper (dock icke till räkenskapsböcker som äro erskildt upptagne): 4,290 Rdr 30 sk. bko till skrif;ennor, således öfver 20 Rdr Rgld om året till skrifjennorj för hvar och en af bankens 94 tjenstemän ; vilket allt är obetydliga småsaker, Jag skulle väl ilja fästa min uppmärksamhet vid personalens antal, om enligt reglementet utgör 94 ordinarie tjenstemän ch 49 extra samt 29 personer betjening, hvaribland 6 kammardrängar; äfvenså vid förvaltningskostna-s vå B ens belopp för 4844 uppgående till 297,177 Rdr 22 hes Ala AR KN nr a är mv 2 nl rr OA —RA -km AA — SS AN NR FF JA —-— Un -—-— —