slagit i samtliga lånefönderna, måste, då den icke kan åstadkommas utan nya sedlars utsläppande i rörelsen, verka menligt på vexelbanken och försvaga dess förmåga att underhålla vexlingen af klingande mynt, hvarföre den i närvarande förhållanden och då man är eller låtsar vara oroad för realisationens bestånd, icke bör komma i fråga. Utsk. har förmodligen ansett sig hafva lemnat en mer än tillräcklig motvigt emot denna sedelemission uti de föreslagna statsobligationerna; men jag har förut anmärkt, att utländsk skuldsättning är derifrån oskiljaktig, och som de utsläppta sedlarne skulle verka till uttagande af silfver ur hanken och dess utförande urriket, mäåste åtgärden anses skadlig, med hänseende till banken. För näringarne åter tyckes det, att man skulle utan tvekan kunna antaga, att den är nyttig, då man från alla provinser, med undantag af de Norrländska, som äro mest aflägsna ifrån de allmänna låneanstalterna, här ropar på behofvet af mera penningar; men äfven för näringarne måste jag anse denna sedelutgifning direkt skadlig, åtminstone icke medförande åsyftad nytta. Gör man sig den fråga: hvarifrån härleder sig näringarnes betryck? så kan det sanningsenliga svaret icke blifva annat än: ifrån deras skuldsättning. Och huru skulle då en ökad skuldsättning kunna åstadkomma skydd och dernäst stadga i lagstiftningen samt ändamålsenliga kreditlagar? Ega de detta, så stiga näringarne nog upp af inre kraft och behöfva icke understödjas med ökade lånebiträden, de der för näringsidkaren ofta genom ett lättsinnigt begagnande blifva mera skadliga än gagneliga. Den kris, som framkallats hos oss genom ett oförståndigt tillskapande af kredit och låneanstalter, hvilka lockat till skuldsättning och lyx, är, så vidt man får sluta af många sammanstämmande tecken, till det mesta redan öfverständen, och den skall, om sakerna lemnas i ro, åt sin egen utveckling medföra en helsosam följd uti en af nöden framtvingad indragning och sparsamhet i lefnadssättet. Men om man vil fortfarande plästra med det onda och inbilla sig att kunna hjelpa det med idkeliga lånebiträden, så går man miste om denna helsosamma frukt af det närvarande betrycket och, såsom ordspråket säger, botar ondt med hälften värre. Talaren begärde återremiss. Hr K. A. Almgren: Då nu så många talare fullständigt utredt förevarande vigtiga ämne, behöfver jag endast i protokollet nedlägga denna min mening att äfven jag icke finner BankoUtskottets betänkande antagligt, och grundar denna min opinion sig helt och hållet på de vigtiga skäl berrar Petrå, Schartau och Ahrnberg anfört mot betänkandets antagande erkännande jag dock flera bestämmelser i betänkandet förtjena allt afseende; men hufvudprinciperna måste jag, som ofvan sagdt, underkänna, 5 förenar mig alltså i den begärda återremissen. Likväl måste jag billigtvis erkänna svårigheten för BankoUtskot tet att i det vigtiga ämnet träffa det rätta, men be klagar att, efter mitt förmenande, detta rätta kom mit att biifva af BankoUtskottet så långt aflägsnadt Dock hoppas jag, att med anledning af de anmärk ningar, som nu, blifvit gjorde, Rikets Ständer vid frå gans återkomst från BankoUtskottet må finna et förslag i denna vigtiga sak, som kan antagas — et förhållande, så högt påkalladt af landets financiell: ställning. Hr Wedberg: Sedan så många talare uppträd i denna fråga, vill jag endast öfver lånerörel sens öfverflyttande till riksgäldskontoret yttra nå gra ord. År 4834 ansåg jag tiden för myntrea lisationen icke vara inne; men sedan den nu el gång blifvit genomdrifven, utgör det en bland vår mest angelägna pligter, att tillse det densamma mi ega beständ. För min del tror jag sedelstocken var fullt tillräcklig, och kan icke finna, att ökade låne tillgångar skulle upphjelpa landets belägenhet. An ser Utskottet således realisationen kunna upprätt hållas utan inskränkning af den n. v. lånerörelser Iså torde den ifrågasatta öfverflyttningen af diskont lrörelsen icke vara af behofvet påkallad. Då åter Iremiss blifvit begärd, så förenar jag mig derom, Pp Idet Utskottet dels måtte vidtaga utvägar till närir Igarnas understöd på sätt nu ordnadt är; men skull Trealisationen icke utan inskränkning eller uppoffrin .Jaf meranämnde Jlånerörelse kunna ega beständ, d . måste jag yrka öfverflyttning till riksgäldskontort Jaf fastighetslånen, på det riksgäldskontoret må i be Ibehofvets stund utfärda obligationer, som kunna an I vändas till realisationens betryggande. Hr Gråå: Det stora motständ, Bankoutskottet förslag fått röna, gifver mig anledning till den för modan, att detsamma ej kommer att vinna framgån; Jutan är att anse såsom fallet. Jag, som inom U tlskottet biträdt tillstyrkandet om öfverflyttningen slen del bankens fordringar till riksgäldskontoret, ka -lej antiat än beklaga, ott de ledamöter af Stånde Ilsom förkastat detta förslag, icke afgifvit något ann iloch bättre till ledning för Utskottet, då frågan d tlåterkommer. Den olägenhet, hvarmed ifrågavaranc -af Utskotet tillstyrkta åtgärd mötes, synes härrö XP NN RN rt FEN E Sr era see ae