Aftonbladet – 3 februari 1845, sida 3

INES, UC HUClad dUUdlad HLUPIC OC SIIITUPt och SGIMTA I beskaffenhet; desse stora. och ständiga förluster och I lej mindre ständige och obehaglige konkursbevakninIgar, utsökningar och rättegångar -hafva under de siIsta åren känts allt mer och mer bekymmerfulla och betungande för min käre faders-sinne, -och då dertill kommo utsigterna att vid hög ålder, och således i försvagade krafter i en högre grad blottställas för Idylika förluster och obehag, i följd af ökad svårighet att vid utlåningarne iakttaga nödig. försigtighet, samt derjemte nå förliden höst en djup och bitter grämelse hos honom väcktes af Stockholms stads taxeIrings-kommittes beslut, att för den förmodade behållningen å hans kände utlåningar, ålägga honom, under rubrik af kommissionär, en bevillning af 300 -IRdr bkö, så mognade och stadgades hos honom det ; I beslut, att för sine återstående dagar göra sig qvitt Idenna oro och dessa bekymmer, samt förskaffa sig Ilugn, genom att skilja sig från sine-penningetransaktioner och -åt mig öfverlemna sin egendom, på sådane Tvilkor, som betryggade honom en sorgfri existens. I Flere gånger samtalade han med mig rörande detta ämne, och jag hvarken kan eller bör dölja; att jag, Jutan att på något sätt söka öfvertala min fader till beslutet, likväl med glädje säg honom fatta detsamIma, långt mindre för det att jag derigenom sjelf Iskulle finna min belägenhet förbättrad, än derföre att jag, såsom son, innerligt grämdes åt den misslaktning min käre faders länerörelse ädragit honom; Toch af den bitterhet i lynnet och de hjertfrätande Tbekymmer, som osäkerheten och trakasserierna vid I denna rörelse, snart sagdt, dagligen födde af sig och förorsakade honom. Ändtligen, så hoppades jag och var jag öfvertygad, skulle för en fader, hvilken för l mitt bjerta var mig och borde vara så dyrbar; lyckHHligare dagar omsider rtandas, sedan han fattat beslutet att skilja sig ifrån affärerna, som under mänga år förgiftat alla hans ögohblick, och skulle glädjen och sinnesfriden återkomma inom en familj, hvarifrån de allt för länge varit bannlyste. Beslutet sattes i verkställighet. Aftalet uppskrefs, undertecknades och bevittnades. Detta hvarken var eller kunde vara endast en förberedandåtgärd för öfverlåte!sen, då, enligt ordalydelsen i den uppråtlade handlingen, min käre fader deriqgenom med varm hand öfverlemnade åt mig sine tillhörigheter. alt dermed, ifrån den dagen, såsom med annan min rätltfångna egendom förfaraån. Denna handling wnefattade således sjelfva öfverlåtelse-aklen. Min päskrift å handlingen, hvari vi säledes egde båda del, och, i följd deraf, ingendera af oss rättighet att endast för sig bibehålla, eller ensidigt annullera, utgjorde åter qvitlto på e otlagandet af det öfverlemnade, hvaraf, enär öfverlåtelsen skedde utan undantag, någon serskild specifikation lika litet ansågs behöflig, som i kontraktet omnämndes. Den öfverlemnade egendomen mottog jag således i min vård; imedlertid kunde min fader, för hvilken egendomen förblef tillgänglig så länge vi bodde tillsammans, ej afhålla sig från att fortsätta sina åtgörandeh med densamma. Vid sådant förhållande och då min faders mening med det upprättade kontraktet således syntes vara, att det endast skulle. tjena dertill, att han skulle undgå att. blifva taxerad säsom kommissionär, utan att han i sjelfva verket upphörde att befatta sig med de så kallade kommissionerne, alltså för att undgå att varda delaktig i en tillställning, som möjligen kunde få karakteren af ett bedrägligt förfarande, och för att skydda så mycket som möjligt den egendom, som både moraliskt och juridiskt var så väl min pligt, som rättighet att skydda, fann jag mig nödsakad att sätta densamma, bestående hufvudsakligen i reverser, åtminstone till någon del il: säkerhet för min käre faders vidare tilltag. I sädant ändamål tog jag i serskilt förvar ätskillige handlingar, och vid min hemkomst sednare på aftonenl underrättade jag min fader derom. Jag väntade miglc visserligen att denna åtgärd skulle af min fader min-: dre väl upptagas: men det föll mig ännu ej in, attlc han skulle vilja betrakta hela dön solenna och sålt moget öfvyervägda öfverlåtelsehandlingen såsom ogjord. Huru bestört blef jag derföre ej af det sätt, hvarpåig han bemötte mitt meddelande. Att beröfva miglu min egendom, är att beröfya mig lifvet, hblefin lans ständigt upprepade svar till mig. Rörd afls ans tillstånd lofvade jag att lemna honom mor-i sonen derpå några af ifrågavarande handlingar.)n Pill hvilken grad blef imedlettid ej min bestörtningst tegrad, då jag vid mitt uppvåknande på morgonen fann ib gge dörrarne till mitt sofrum stängde och mig vara vi örsatt ien slags arrest. Endast mot ett förnyandelb f berörde löfte, men hvilket, cfter den orättvisa!o chandling jag af min käre fader sålunda fått röna,at ig i sanning nu, mindre än förat, egde anledning di tt uppfylla, utan lemnade egentligen för att undvika lo sandal, lyckades det mig att utkomma ur detta in-!m värrningstillstånd. Enär jag icke kunde vara be-;yc .dvillig, att anse det lagliga aftalet och öfverlåtelsen tr egendomen, såsom-en nullite samt en fortsatt vi-tr else tillsammans med min fader således endast skulle fö ifvit en källa till obehag, förskaffade jag mig mnulHi i ett annat ställe en bostad. Svårt är att afslå enhu ders önskan och hårdt, det visste jag, skulle möjliså n ett missledl omdöme -kunnat till: en tid ut falla Iller ver min handling, men lifligt stod å andra sidan ris r min själ, att jag -handlade moraliskt rätt och med da ridisk befogenhet; och stark genom denna innerliga lin vertygelse, dukade jag ej under i striden, ehuru jag för ra än en -gång var nära att svigta. ver Det är efter moget öfvervägande af hvad min pligt oc! drar i främsta rummet mot min ömma moder, Ha m min fader undgätt att varda lagligen förpligtadsto ona underhäll, derigenom att han med ed yisät sig nat ec ega nagot, utan att han endast förvaltade hvadde ns bärn lagligen tillhörde, och hvilken min fader Suc edes under 8 års tid icke gifvit den ringaste hjelp, de in lemnat till pris åt den yttersta torflighet, såbbar hon, den allmänt som rik ansedde ryttmästarensan 1 Schewens maka, mäst för sitt uppehälle: anropa qva Ira menniskors ädelmod, samt jemväl med fästadt lige ceende å min faders sanna fördel, som jag ansertroc g ej böra lemna hönöm i händer något utöfverflug id jag redan funnit för godt att tills vidare lemnal Mansdisposition; uppgående: bevisligen, mobilier!p5nx husgeråd oberäknadt, till ett belopp af cirkalvar 000 rdr bkö och bestående, utom en icke obetyddig myntsamling, dels i kontanter och reverser, delssän ndre värde egande handlingar; utan fast heldrelDen . när för min käre fader, hyilken af en bekla-deri svärd njugghet förnekar sig snart sagdt det nöd-Igen digaste, och med-sin-dokömenterade oskicklighet)är värda sine angelägenheter, äfventyrar att slutalund a dagar i uselhet: det vore MM Ohvpetrie un fan