Aftonbladet – 3 februari 1845, sida 1

glädjedrucken åker fram bland den jublande mängden. vär det ej vackert? frågade Lindner sin fästmö; tror du icke att vi skola kunna lefva rätt lyckligt här? Jo, Fredrik, här skola vi vara så lyckliga och så undangömda. Pappa och onkel skola helsa på oss; då skall jag som Prestmor bulla upp för dem, vi skola dricka kaffe i trädgården — men ingen annan främmande vilja vi ha då.n Utom prosten Klasmark. aJa, det förstås, prosten. Nå, nu måtte väl gumman vara god på dig, då hon vet hvarför du icke kunde följa hennes önskningar. Du vet väl att Lottas bröllop snart skall stå, alt hon gifter sig med en inspektor, som lär vara en rätt hygglig karl Ja, nu är väl allt. godt igen, skrattade Lindner. Stackars prostinna, hon är så beskedlig eljest, fastän man ej kan neka att hon är mera deciderad än prosten. Ton är, som Napoleon sade om hertiginnan al Berry, den enda karlen i familjen., Hedda skrattade, men blef snart åter uppmärksam på vägen. Se ders, sade hon, afbrytande sin munterhet; se der det lilla böstället, och hvad det ser trefligt ut! Här skola vi lefva glada och lyckliga., Schäsen svängde in på gården, och i samma ögonblick voro pastorskan och gamla Märtha fr amme för att taga emot de främmande. Nåh, så hade ändå Canis rätt, ropade hon förnöjd. Välkommen goda lilla pastor och lilla fästmön! Nu skall en kopp kaffe smaka bra.