Hedda, och hon dessutom är sina föräldrars end barn, så blir lilla Hedda, om denne Jon Malmi (är min bror Johan Malmin, ganska rik, mycke rik. Ar du ändå nöjd med en komministergård hviskade Lindner, och med mig?, Ack, Gud! hvilken olycka! snyftade Hedd till svar. Öfverstens blick blef alltmera satirisk; mel som jag, fortfor han, tycker att du, lilla Hed da, skulle få nog ändå, så skulle jag vilja skänk: Drängstedt min del Tackar aldraödmjukast, min evigt älskade svär far,, sade Drängstedt, och bugade sig, så att nä san nalkades krämtallriken; mitt pastorat är li tet och lilla Julianus Adam blir dyr att hålla skolan. Får jag pussa svärfars hand? Oiversten framräckte handen och lät Drängsted kyssa den, men hade dervid ett så sardonisk Ieende, att Lindner förskräcktes. Nu vill jag utveckla slägtskapen), återtog han jag är äldst och heter Adam efter allas vå fader., ,Liksom svärfar är allas vår fader), upprepad Drängstedt, liksom rörd. Vi voro,, fortfor öfversten, tre bröder: Adam äldst, dernäst Pehr, min bror prosten, och yngs var Johan, som gick till sjös. Adam lefver: och Pehr lefver, men Johan är död. Johan, han har förut gått till sin himmelske fader,, sade Drängstedt; ;den ytterste skall vara den förste, säger Skriften. Ja, Johan är verkligen död för tjugu år sedan. Tjugu år sedan? upprepade Drängstedt, hans fru och öfverstinnan på en gång. Ja, för tjugu år sedan, och jag var sjelf med på hans begralning. Ni finner således alt vi äro lika fattiga som; förut. Gudskelof! Gudskelott ropade Lindner och Hedda på en ång och omfamnade hvarandra,