Aftonbladet – 31 januari 1845, sida 3

Ul 1840 ökat sig. Den utgjorde af Kött. af Fläsk. 1836 . . . 2,672,000 skålp. 5,920,000 skålp. 18357 . .. 2,680,000 -d:o 3,934,000 d:0. 1838 . . . 2,092,000 d:0o 3,917,000 d:0o. 1839 . . . 3,160,000 d:0o 7,812,000 d:0. 1840 . . . 5,619,000 d:0 6,567,600 d:0. I den mon en bättre saltningsmethod än i förra tider blifvit känd och begagnad, skall afsättningen af dessa varor tilltagit. De förnämsta afsättningsorterna äro England, Norrige, West-Indien och America. Sammanräknade värdet af jordbruksoch ladugårdsprodukter, som ärligen utskeppas från Danska staterna, beräknas till 20,000,000 Rbdir, motsvarande omkring 40,000,600 Riksdaler Riksgäldssedlar, nemligen i medeltal för 40 är. Bet utgjorde för 1840 nära 47 millioner Rdr Res; såsom längre fram uppgifves. Af nu meddelade uppgifter låter förklara sig orsaken dertill, att jordbrukande klassen i Danska staterna, ehuru hårdare beskattad än Svenska allmogen, befinner sig i en lyckligare belägenhet, och att man i nämnde land ej får höra den hemska klagan öfver en jemnt tilltagande fattigpersonal och svårighet att berga sig, som framställes nästan i alla mera industriella länder. Mäåätte Svenska Folket af Danmarks exempel lära: att hufvudsakligen egna sin omtanka och sina armar samt kapitaler åt landets naturliga hufvudnäringar, hvartill jag räknar dkerbruk och voskapsskötsel, skogshushåtlning, bergskandtering och sjöfart, och måtte äfven denna äsigt läggas till grund för Rikets ckonomiska lagstiftning, samt hvar och en derjemte rätta sina utgifter efter sina tillgångar! Om så sker, är intet tvifvel att Sverige innan kort skall, utan att för den inhemska industriens befrämjande vidtaga kostsamma, vanmäktiga och förtryckande prohibitiva tull-lagar, komma i besittning af mer än tillräckliga vcexeltillgångar för betäckande af utgifter till främmande länder för varor, som antingen ej i Riket framalstras, eller härstädes ej kunna tillverkas till samma godhet och pris, som i åtskilliga andra länder; att den öfverklagade penningbristen, utan nägra invecklade finanspianer och utvidgade allmänna låneanstalter, skall af sig sjelf upphöra; att det allmänna förtroendet och redbarhet i penningetransactioner skola, utan att vidtaga stränga och under brist på kapitaler föga verksamma kreditlagar — biifva lika hemmastadde i Svea land som fordom, då ett löfte eller ett handslag ansågs lika bindande som en löpande förskrifning; och att vida större trefnad och belåtenhet inom alla samhällsklasser skall uppstå, än nu är fallet. Jag har ej härigenom velat antyda, att alla andra industrigrenar, än ofvan anförda hufvudnäringar, böra åsidosättas. De förtjena alla att upprätthållas och befrämjas; men sådant bör ej ske på allmänhetens och hufvudnäringarnes bekostnad. Jag anser ej att på nämnde industrigrenars hestånd och förkofran samhällets välstånd och lycka beror, då få af dem kunna bringas i det skick, att de kunna lemna varor för export. Jag anser dem icke vara i behof af ökade låne-anslag och förbud emot införsel af främmande enahanda tillverkningar. Jag hyser tvertom den öfvertygelse, att i den mon födoämnen inom Sverige komma att finnas till skäliga priser, samt tillgången på kapitaler ökas genom en.tilltagande export af landets produkter, fabrikerne under ätnjutande af ett billigt skydd, skola likväl om ej bättre trifvas än nu, då de flesta främmande varor äro belagda med höga tullafgifier och en del till införsel förbjudna, till hufvudsaklig vinst för lurendrejaren och tullförsnillaren. Afven i detta afseende åberopar jag Danmark. Uti samma tidskrift, hvarutur ofvanberörde statistiska uppgifter äro hemtade, upptages klädestillverkningen i Danska staterna för mnärvarande till 680,060 alnar, under det att införsel af kläde är medgifven emot en tull i Konungariket af 50 Rbdir för 400 TB groft, och 460 Rbdir för 100 I fint kläde, samt i Hertigdömena af 42 Rbdir för 490 groft, och 355 :, Rbdlir för 400 fint kläde. Anmärkningsvärdt är äfven, att i hertigdömena, der tullen är lägre, ärliga tillverkningen af kläde öfverstigit den i konungariket med 420,0090 alnar. Danska klädestillverkningen, ehuru hvarken skyddad genom förbud emot införsel af utländskt kläde, eller mig veterligen underlättad genom allmänna låneanstalter, är i förhållande till folknummern ungefärligen lika stor med den svenska, som år 4842 utgjorde 693,597, och sistlidet är uppgick till 889,7922 alnar. Om jag alltför länge upptagit Kongl. akademiens tid med framställning af ett främmande lands hushällningssystem, och deraf dragit slutsatser, som möjligen ej delas af alla, anhåller jag att Kongl. akademiens herrar ledamöter må tillskrifva detta mitt innerliga nit för framgången af Sverges hufvudnäringar, ät hvilka man ej skänkt särdeles uppmärksamhet förr än under innevarande seculum, ehuru på deras trefnad och förkofran Sverges välgång egentligen beror, under det man från början af den så kallade frihetstiden bemödat sig på allt sätt att uppmuntra rikets fabriker, och derpå användt högst betydliga summor, utan att sådant visat något anmärkningsvärdt inflytande på rikets välstånd eller landtmannanäringarnes förkofran genom ökad afsättning af deras produkter, hvilket aldrig är att förvänta i ett länd, som ej kan lemna sysselsättning ät ett större antal fabriksarbetare, hvaremot förhållandet blefve helt annorlunda, om det lyckades att försätta Syer7es jordbrukare i den lyckliga ställning, att hvarje individ af denna klass komme i tillfälle att årligen förtära nägra kannor mera mjölk och några mera smör, ost, kött och fläsk än nu, då Svenska allmosen ej sällan mäste inskränka sin förtäring af dessa varor, antingen af brist på penningar att anskaffa sig ådane, eller af behof att sälja större delen af hvad less ladugård afkastar. . Sedan jag utur omförmälta danska tidskrift utdrasit ofvanberörde uppgifter, har jag utur ett, förlidet ir tryckt, genom Kongl. danska regeringens försorg itarbetadt danskt statistiskt tabellverk för år 4840. upprättat bifogade förteckning å Danmarks export samma år af jordbrukets och boskapsskötse ins Prolukter, ) hyilken förteckning visar ännu -förmånliLIT