Aftonbladet – 31 januari 1845, sida 3

man bestämdt kände, att de önska promotion. Men om äfven ett större antal delade denna önskan, gå gjorde det hvarken till eller ifrån, enär petitionärerne ingalunda velat lägga hinder i vägen för uppfyllandet af denna önskan. Slutligen hade man äfven uttalat den supposition, att det icke torde vara svårt att tillvägabringa en petition af motsat: syftning med möjligen lika många namn derunder,. Ätven om. detta finge antagas möjligt, d. v. s. att man egde ej mindre än cirka 200 aspiranter till en och samma promotion — något hitintills oerhördt —; så vore också det i och för saken af största likgiltighet. Här vore fråga om den gjorda petitionen, om det gifna, verkliga, icke om supponerade petititioner, om det obegränsade möjliga, hvarom man utan resultat kan disputera i oändlighet. Härmed vore nog sagdt om sakens form. I afseende på innehållet hade blifvit anmärkt, att om någon skulle avse promotions-högtidligheterna, såsom olämpliga, böra försvinna, så bör han derföre hafva objektiva grunder, i hvilket fall han torde böra lugnt vänta till dess dessa grunder gjort sig gällande i den allmänna öfvertygelsen. Huru och genom hvilken organ skulle då denna allmänna öfvertygelse uttala sig? I Tyskland, universitets-studiernas egentliga hemland, hade öfvertygelsen om promotionernas obehöfiighet för längesedan gjort sig gällande. Det vore för öfrigt ej gifvet, att de objektive, d. v. s. de i saken sjelf liggande grunderna, egentligen äro de, som allmännast göra sig gällande, och ingenting hindrade, att just de i saken intresserade ynglingarne sjelfye kunna se denna sin sak objektivt, ehuru man framkastadt det obevisliga påståendet, att de mer eller mindre måste betrakta förhållandet ur en enskild och subjektiv synpunkt., Hvad angår publiken i allmänhet och denna stads publik i synnerhet, så vore det väl rätt troligt, att den gerna ser promotions-högtidligheten bibehåjlen, ty den har deraf att påräkna både inkomster och nöje för godt köp; men en så beskaffad allmän öfvertygelse, om den sä fär kallas, vore just en sådan, som sin allmänlighet oaktadt, bildat sig ur en rätt subjektiv och enskild synpunkt. Med ett ord, hyad allmänheten eller den allmänna öfvertygelsen opinerar, behöfde alldeles icke innehålla det objektiva af saken, utan detta måste sökas i sjelfva sakens betydelse i och för universitets-studierna; denna vore den objektiva och enda giltiga grunden, äfven om den insåges och erkändes endast af en mängd ynglingar och en större eller mindre del af deras lärare. Hvad den stora allmänheten angår, hade den förmodligen icke mycket tänkt på saken, och osäkert vore, huru länge den ämnar dröja att taga den i öfvervägande; att afvakta dess dom, ånsåg prof. öfverflödigt. Hvad en konsistorie ledamot i sammanhang härmed yttrat, att flertalet at de ynglingar, som äro i fråga alt promoveras, svårligen kan ega den mognad och erfarenhet, som fordras för att såsom sig bör kunna bedöma saken, förtjenade någon liten uppmärksamhet. Om verkligen mängden af promoverade vore så omogen, sä bildningslös, att den icke en gäng förmår uppfatta betydelsen af sin egen promotionshögtid, så frågades, hvarigenom den förtjenar att offentligen segerkrönas, och utropas såsom vetenskapens mästare? Hyste man en sådan öfvertygelse, så borde man göra allt för att genom ett ändamålsenligt inrättande af ungdomens studier befordra dess verkliga bildning och mognad och icke under tomma ceremonier utkasta hederstecken åt ytligheten, haifbildningen eller rent af okunnigheten. Att man förvandlat den af petitionärerne väckta frågan om befrielse för dem personligen från skyldighet att med ceremoni promoycras till en fråga om promotionernas afskaffande i allmänhet och åter underkastat dehna sednare en mängd betänkligheter af nog besynnerlig art, syntes härleda sig från en förut fattad fordom om promotionshögtidligheternas helgd och oantastlighet, en fördom, hvars betydelselöshet, ja orimlighet man lätt skulle inse, om man t. ex kastade om frågan och antoge, att promotioner hittills icke egt rum, men att filosofiska fakulteten — ty konsistorium kunde naturligtvis ej blanda sig i den sken — funne sig föranlåten att föreslå deras införande och inginge till Kongl. Maj:t med en ansökan af ungefär följande innehåll: att då omkring 80 ynglingar anmält sig till examens undergående, dessa mätte åläggas att, efter erhållna 43 approbatur ech derutviver, hälla en glädjefest, kostnaderne derföre kunde icke betydligt öfverstiga 7000 Rdr, hvilket äf ven under närvarande konjunkturer torde böra anses såsom en småsak, helst fördelarne af en sådan fest kunna anses öfvervägande: den skulle nemligen blifva så vacker, så poetisk, vära universiteters stolt! het, som andra skulle afundas oss; den skulle isynnerhet blifva välgörande för vetenskapen, hvilken här i norden torde genom yttre medel, särdeles genom ! högtidliga och pompösa ceremonier böra upprätthäl-! las; men om en del, eller till och med flertalet af dessa ynglingar antingen af fattigdom, eller af oförmäga att fatta festens djupa betydelse eller annars af någon orsak skulle protestera deremot, så vore väl skäligt, att de vid lärdomsprofs afläggande finge nöja sig med nedre kathedern och att dem frånräknades några, högst 3:ne års meriter, om de vid vissa blifvande ansökningar kompetera med dem, som del-5 tagit i denna fest. Uteblefve den, så skulle de exa-)! minerade möjligen på egen hand vilja tillställa en fest, hvilken, såsom frivillig, icke torde vara för ve.enskapen lika bätande; äfven skulle den sä högtidliZen, ehuru orättvist, missaktade läxläsningen deref not derigenom lida afbräck; ty säge man derom hvad man vill, så vore dock alla studier, som ha ett fört t nr hör i sigte, en tvångsläsning, en ofri verksamhet, en läxläsning; detta ligger i sakens natur, och hvarcen kan eller bör annorlunda vara, 0. s. v. — Om n likartad supplik till Hans Maj:t inlemnades, hvad kulle Högstdensamme tänka om filosofiska fakulte-. en? Att det här uppgilna kostnadsförslaget icke är jfverdrifvet, åtog sig prof visa, enligt den erfarenhet le 5 sista promotionerna gifva vid handen: År 4830 promoverades 89 kandidater: kostnaden Rdr 7,882; 1833, prom. 81 kand.: kostn. Rdr 7,616; 1836 prom. 89 kand.: kostn. Rdr 8,486; 1839 prom. 59 kand.: kostn. Rdr 5,976; 4842 prom. 93 kand.: costn.: Rdr 8,448; summa för 5 promotioner: Rdr RES 58,348: hvilket per : medium för hvarje promoFR cb a AA ä