Aftonbladet – 31 januari 1845, sida 1

Den stora stugan, hvardagsrummet, var i der gamla, enkla stilen. En väldig spisel, som or somrarne stod prydd med björklöf och med er utkrusad krans af ängbollar och blåklockor mid! framför sig på golfvet, lågade om vintern, dagen i ända, med sprakande ved; ty sanningen alt säsa, var rummet just ej synnerligen väl konditioneradt. I ena hörnet stod en klocka, hvars fodral gaf hela figuren ett tycke af en mnyholländare, med sitt tjocka hufvud och stora. underlif, och längs ena väggen stod en ofatt, lång soffa, klädd med vackert, blårandigt, hemväfdt bomullstyg; midt på väggen hängde en spegel med försylld ram och glasmålni ng, föreställande en vestal med blå kjor tel och tegelröd slöja, vaktande den heliga elden, och derinunder hängde porträttet af biskop Spegel, såsom pendant till Kolmodin, hvilken intog den motstående väggen, målad i olja; ty en saga gick i familjen, att prostinnan på något sätt var slägt till Qvinnospegelns författare. Men framför ena fönstret stod en väfstol af gamla sorten, och i en vrå ett skrifbord, der prosten sjelf hade sin plats att författa predikningar. Hans bibliothek, som utgjorde en samling af pergamentsklädda böcker, var inklämdt ; gästkammaren och rördes sällan, utom sliftsnatrikeln, i hvilken prosten alltid sjelf inprickale förefallne förändringar. Tidningar funnos ej i muset, om man cj ville räkna Stiftstidningen, om ganska ordentligt kom en gång i månaden ned klockareposten och påtecknades af prosten nöd ordet avidin, hvarefter den sindes vidare: några amy RAR pg Thorberga såg man sällan främmande; men ngenstädes voro. också sådane mera välkomna, i än