Aftonbladet – 30 januari 1845, sida 3

BLANDARE ÄMNEN. — HVARJEHANDA FRÅN PARIS. ÅF alla sorgliga Ttilldragelser kan ingen vara smärtsammare än den, latt se en man, på hvilken tusendes välfärd beror. I nedstörtas från maktens och ärans zenith af vansinInet. Det är ej mor än två år sedan preussiska statsministern för utrikes ärenderna, den förträfflige baIron Maltzhan, träffades af en sådan förfärlig hemsökelse; men händelsen med Hr Villemain, som nyss tilldragit sig, är än mera beklagansvärd. Hvar och en som blifvit bekant med franska litteraturen, cj genom dess moderna noveller och andra: erena källor, utan genom den klassiska kanalen, känner att Hr Villemain är Frankrikes Quintilianus. Aldrig har hans penna biifvit doppad i galla elter orenlighet. Frankrikes största kritiker och talare har man icke kunnat tillräkna någonting, cm cj svårigheten att tillfredsställa en kinkig smak för den, hvilken aldrig förmått yttra sig på ctt sä t som sårade örat, omdömet eller åhörarnes känslor. Hans tvefaldiga talang, som skriftställare och talare, i förening med den aktning han älnjöt som menniska, gjorde att Hr Villemain gradvis drogs från sin litterära bana och snart kaltades till statsminister, utan att ega något inflytande eller andra egodelar, än sin skicklighet. Sviken, likt mången, i sin första kärlek, gifte han sig med cen fattig, men bildad flicka, dotter till en general. Efter att hafva skänkt honom trenne döttrar, började hon visa tecken till en sinnesrubbning. Mannen, långt ifrån att sätta tro till den förfärliga sanningen, uppmuntrade hennes kapriser, och sedan sjukdomen antagit den våldsammaste karakter, vägrade han länge att taga sin tillflykt till inspärrning och tvångsmedel, som likväl slutligen blef en oundviklig nödvändighet. Utöfningen af trägna embetspligter döfvade för en tid den stora litteratörens smärta, men snart skulle denna tröst upphöra. Lagförslaget rörande uppfostringsväsendet i Frankrike, hvilket afhandlades vid kamrarnes sista sammanträde, och som spridde en oro inom de bildade klasserna, skulle äter förekomma vid instundande session, samt hvilade uteslutande på Hr Villemains ansvarighet. Under tidan angreps hän af alla klasser, men i synnerhet af jesuiterna, som sökte inverka på hans känslofu!lhet och samvete, och detta med så olycklig påföljd, att han för få dagar sedan blef ett rof för en sinnesförvirring, som öfvergick till galenskap. Hans sjukdom har nu nått sin största höjd; men man hoppas att han småningom skall bli lugnare och slutligen fullkomligen återställd. Utan förmögenhet, och Ibelastad med en sinnessvag hustru, äro hans döttrar honom den enda trösten. Hertiginnan de Cazes ämnar taga vård om barnen, och att staten skall göra sin skyldighet mot den stora och ärorika vetenskapsmannen, har man anledning att hoppas. Bet oaktadt är händelsen en af de smärtsammaste för alla dem, som älska snille och litteratur. Orsaken till Hr Villemains sinnessjukdom visade sig, då han för några dagar sedan sprang ut genom fönstret; han ropade då att jesuiterna förföljde honom, och på tre dygn vägrade han förtära någon föda, inbillande sig att Ignatius Loyolas efterföljare ämnade honom samma öde, som den ä!lskvärda påfvyen Ganganelli och den filosofiska kejsaren Joseph II. Men han har ljusa meillanstunder, och nyligen yttrade han till sin betjening, att man gjort rätt uti att undangömma hans rakknifvar, samt utropade strax derpå i en ton, som rörde alla närvarande till tårar: omen ack! mina stackars barn med cen galen far och en galen mor! — Men vi öfvergå till gladare ämnen. Baler komma allt mer på modet, och societetslifvet börjar visa sig i ett klarare ljus. Grefvinnan dAppony har bestämt måndagarne till sina .emottagningsdagar, öch gifver bal. eller soiree en gång i veckan. Onsdagarne äro upptagne af madam Pazzo, och söndagsaftnarne af den sardiniska ambassadricen, madam Brignolles, som intager hvar och en genom sin gracieusa gästvänlighet, Bäjerska ambassaden ger Soirtes dansantes, hvarje onsdag. M:rs Tudor har gifvit en hriljont bal. Man emotser med otålighet en tillämnad kostymbal hos baronessan Delmar; de drägter, som dervid komma att användas, äro hemtade från drottning Annas hof. Ministrarne torde äfven göra sitt till för psaisonens, nöjen. Bland de diplomatiska reunionerna torde den föte, som presidenten Sauzet ämnar gifva, bli en af de briljantaste. Hertigens af Nemours rum äro ordnade med största prakt, och hofbalerna komma i år att gifvas af dåön blifvande regenten, i stället för af konungen, som är trött vid sådana ceremonier. Imedlertid hafva hofvets tillställningar utmärkt sig för mycken prakt. — Största uppmärksamheten ädrog sig likväl ett skottskt lejon, Hr M—G— som med skrupulös noggrannhet var kostymerad som högländare. Damernas toiletter Voro utsökta. Och bland dem, som i detta fall utmärkte sig, må nämnas madame Liaderes, den sköna hertiginnan af Istrien och hennes syster, grefvinnan de la Ferronage; men hvad rikedomen af diamanter angår, kunde ingen täfla med markisinnan af Avlesbury: hon var betäckt dermed i ordets egentliga be märkelse. Madame Lehon, som valt mormorskostymen, hade puder i båret.. Den unga hertiginnan af Aumale ådrog sig mycken uppmärksamhet; hon kringfördes af drottningen och presenterades för de mest gynnade gästerna, Den kungliga prinsessans hår är af denna gulaktiga eller snarare guldfärg, som är så ovanlig i södern. — Äfven i Förenta Staterna tänker man på att roa sig, och bref från Washingten lemna en briljant förteckning öfver de nöjen man har att vänta sig under Mrs Polks auanloelar Tan varklra nveacidantfckan CÄCAR APA am ss.