Fd, LJ MIUSUVINL MAlUTUGLLE RUTIG FILMA IHITdUut SaSvn tjenstemän i K. M:s kansli samt alla civila embetsycrk, der ej juridisk examen fordras för sådant inträde, äfvensom de kunde anställas såsom lärare vid offentliga skolor och till och med vid universiteterna. Den enda förmån, hvaraf filosofie-kandidaterne icke komma i åtnjutande förr än de blifvit promoverade till filosofie magister, vore den genom författningarne dessa medgifna rättighet att, då de söka presterlig befordran, beräkna 3:ne tjensteår för magistergraden, af hvilken förmån filosofie kandidater icke lära kännt någon saknad, cnär det väl högst sällan om någonsin kan inträffa, att en kandidat skulle kunna göra bruk af nämnde förmån innan han hunnit promoveras. Slutligen, och med afseende på den dryga kostnad, som skall vara förenad med promotionerna och hvarigenom mången obemedlad yngling skålle nödgas ytterligare skuldsätta sig, äfvensom derpå, att promotionen icke vore någon glädjefest, om den ej vore frivillig, fann prof. det mindre lämpligt att tvinga sökanderne till deltagande i den vackra och betydelsefulla promotionsfesten, hvadan han tillstyrkte att de bland sökanderne, som redan undergått filosofie kandidat-examen och erhållit det föreskrifna antal af 43 betyg, samt sådant inför Kongl. Maj:t behörigen styrkt, innan deras ansökning företages till afgörande, måga erhålla tillåtelse att promoveras fränvarande utan skyldighet att deltaga i promotionsfesten och de dermed förenade utgifter, likväl med vilkor att de dessförinnan böra fullgöra öfriga prestanda och att gällande föreskrifter om promovendernas antal icke öfverskridas. Prof. D:r Boöthius afstyrkte bifall, åberopande prof. Fries yttrande. Prof. D:r Knös, som var frånvarande, men inlemnat ett skriftligt utlåtande, förklarade deri, att han ansåg den underdåniga ansökningen böra lemnas utan allt afseende hvad de sökande beträffer, som ännu icke undergått filosofie kandidat-examen; ett tillstyrkande af konsistorium, äfvensom ett bifall af K. Maj:t, kunde i anseende till dem blifva endast villkorligt, och sådant öfverensstämde icke med antagna former och vanlig praxis. När de sökande aflagt vederbörliga specimina, ägde de göra ny ansökan utan sådant vilkor. BDernäst ansåg prof. ansökningen böra, så vidt den rörer dem af de sökande, som aflagt vederbörliga lärdomsprof för gradens vinnande, af konsistorium tillstyrkas. Ingen borde nemligen tvingas till deltagande i en glädjefest, i hvilken han ej finner glädje, eller i en invigningsakt han anser för sig obehöflig. Då likväl denna ansökan icke var underskrifven af samtlige nuvarande filosofie kandidater, churu med temlig visshet kunde antagas att ingen af dem finnes, som ej blifvit om ansökningen underrättad och om underskrifvande deraf anmodad, kunde man med full visshet draga den slutsats, att ett större eiler mindre antal filosofie kandidater finnes, som önskade promotionens bibehållande och vill deri deltaga. Derföre lika litet som de kandidater, hvilka underskrifvit ansökningen, borde tvingas att underkasta sig promotionsakten, lika litet borde de, som ej underskrifvit ansökningen, tvingas att mot sin vilja försaka denna högtidliga akt. Tväng i sådana förhållanden vore alltid illiberalt och borde här i intetdera fallet äga rum. TiM denna mening ville likväl prof. tillägga att de olägenheter, hvilka man uppgifvit promotionernas äterköommande hyvart tredje år medföra, böra förekommas. I detta hänseende instämde prof. hufvudsakligen med hvad professor E. A. Schröder till filosofiska fakultetens protokoll härom Yvttrat och ville nu uttala den önskan, att konsistorium i dess utlåtande öfver ansökan måtte föreslå: 4:0 att Kongl. Maj:t täcktes genom serskild utfärdande författning stadga, att hvar och en, som fullgjort alla fordringar för filosofiska gradens vinnande, äger alldeles samma rättigheter, som en promoverad magister, samt beräknar tur så vidt sådan kommer i fråga, från den dag han sålunda till promotion sig legitimerat; 2:0 att akademien för den högtidliga promotionsakten i alla fakulteter mätte öfvertaga alla de kostnader, som ej skulle åtfölja. erhållande af doktorseller magister-grad utan sådan högtidlig promotionsakt, samt att detta redan med nästinstundande promotion komme att taga sin början. I följd häraf biefve promotionskostnaden för hvarje promovendus oberoende af promovendorum antal och kunde således nästa filosofie magister-promotion hållas äfven med det antal kandidater, som i den nu ifrågavarande ansökningen icke deltagit. Slutligen ansäg professorn konsistorium icke böra i sitt afgifvande utlåtande ingå i den allmänna frågan, om de på viss tid återkommande högtidliga promotionsakternas nytta eller skada, behöflighet eller obehöflighet, emedan detta vore att gå den till öfverseende af akademiska konstitutionerna nedsatta kommitteten i förväg. Först då dennas betänkande inkommit och tillfälle derigehom blifvit öppnadt att i dess helhet behandla den akademiska författningen, både i allmänhet och serskildt hvad cexamensväsendet och öfriga lärdomsprof beträffar, syntes tiden vara inne att äfvenledes taga frågor om bibehållande af de aka-. demiska promotionerna eller deras afskaffande eller j förändring i betraktande. Att utbryta denna fråga l från de ofyannämnde dermed på det närmaste sammanhängande och behandla den enstaka, kunde ef-li ter professorns tanka lätt leda dertill att behandla den ensidigt. Rektor, professorn Dr Fahlerantz yttrade, äfven skriftligen, att han ansåg tillräckligt att summariskt anföra de grunder, dem han i kommitteen för granskning af akademiens konstitutioner utförligare fram-: ställt för sin öfvertygelse om gemensamma högtidliga promotioners behöflighet. Petitionens temligen syn-: bara ursprung jemte svagheten af de förebragta skälen, tycktes prof. ej göra den förtjent af serdelos : uppmärksamhet, icke en gång i vederläggningsvägp. Bland de 97 underskrifna namnen voro blott 6 egenhändigt tecknade af dem, som undergått filosofie kandidat-examen. Huruvida någon af dessa 6 tillika genom gradualdisputation fullständigt priesterat det, som till promotion berättigar, var prof. ej bekant. De öfrige 14 kandidater, hvilkas namn stå på listan, befunno sig icke i Upsala, och hade således sannolikt deras underskrifter blifvit reqvirerade af de härvarande subskrihenter. Om nu bland 77 0examinerade en öfvyervägande pluralitet befunne sig på den punkt af pröfningarnes af mången knappt begynta bana, att 1845 års promotion vore dem ett) alltför tidigt mål, men utsigten att först 1848 utbekomma mödornas lön, deremot alltför aflägsen, så syntes försökets anledning härigenom vår tid tillräckligen förklarlig. För öfrigt borde ej lemnas obe