Aftonbladet – 30 januari 1845, sida 2

Och herr baron, yttrade friherrinnan Silverkors, vann partiet naturligtvis? Ja, min nådiga. Sedan jag kom in i stöten varade det ej länge, förr än markören sade pati — ni skulle sett vår vän hofmarskalken — han blef utom sig af förtjusning och omfamnade mig — Det synes att ni varit i Paris min vän, yttrade han, i Paris — Vår vän hofmarskalken är en entusiast för biljard.n Spelar ni biljard, herr magister? inföll friherrinnan, till Lindner. Nej, jag kan ej,, yttrade denne, blygsamt. Du kan också fråga, Julia, om en adjunkt kan spela biljard — nej, fråga om han spelar bräde — se det är ett prestspel, och jag slår vad att han kan göra hvem som helst till jan., Inte det heller, yttrade Lindner, glädtigare än förut, ty Julias afmätta, fastän uppmärksamma bemötande. kom som en isvind in i hans barndomsminnes varma kammare, det drog ordentligt på den goda engeln, som bodde derinne. Det måtte mångengång,, afbröt åter friherrinnan samtalet, vara svårt, det kall ni bekläder ? Nej, friherrinna! sade Lindner, jag har al drig funnit det svårt. Då är ni lycklig., Och nu vände sig friherr innän till andra i sällskapet. Lindner var afskedad Ser du, Eindner,, yttrade kammarherrn, ni han märkte prestens sorgsna blick. Julia ha blifvit mycket förändrad efter sitt giftermål, hor är ej sig lik, gamle kamrat; — men du skall veta svåger Silfverkors är den komplettaste aristokra jag känner, och hans hjerta är en pergaments strut med vidhängande sigill — det är blott ku pan som dinglar i bröstet på honom då hjerta slår — . Du är upprigtig, yttrade Lindner. Ja, hvarför inte; ty det är min kära svåger som lagat att jag blifvit rappelerad. Han påsto att jag förstörde hela mitt arf, och så vidare.n Nåh, kanske han hade rätt. . Åh ja, så der; men jag vet nog hvad jag gör Imedlertid så är jag nu hemma och skall gå oc trampa Stockholms gator — de ensliga långa ga torna, i stället att blanda mig bland folkhoparn på boulevarden.