Aftonbladet – 30 januari 1845, sida 2

An ler, utan endast ett enkelt resonneman3: Hvarför är jag prest? Jo, för alt predika Guds ord. — Hvarför skall jag predika Guds ord? För att leda menniskorna, mina bröder, på ljusets väg. — Huru skall jag då predika? Jo, så att min predikan är sanning, såsom Guds ord är sanning, och derföre måste jag äfven lefva, som jag predikar, för alt ej i min person nedsälta det embete jag bekläder. Du går således icke in i min plan? frågade Phibp. Nej, käre Philip! det gör jag icke — och jag behöfver det icke heller; ty Gud har hjelpt mig hittills att lefva lycklig — och om jag ären lycklig prost eller rätt och slätt en lycklig komminister, så kommer det ju på ett ut. En hvar är lycklig och nöjd på sitt sält. Ja, det kan man ej nekar, sade Philip — och ditt sält är också det simplaste man kan välja. Nåp, fortfor han satiriskt, hyarföre nyttjar du en klädesråck, och ej helt simpelt en säck? Man kan vara lycklig om man har en säck på sig — är det inte så?n Jo visst, blott man är vand dervid; men mig förefaller råeken beqvämare och derför nyttjar jag honom. Ser du, Philip — mig förefaller den inre tillfredsställelsen mera värd, än yttre förmåner — andra tänka olika — men jag fruktar, att jag räknat klokare än du. Ja, du är och blir mig en rolig karb, sade Philip — och ändå kan jag ej låta bli att hålla af dig Mere Efter detta kalas bos biskopen, stod Lindner högt i gunsten, och när han tagit sin pastoralexamen och man sammanräknat betygen, fick han approbatur non sine laude — och hade troligen fått cum laude; om icke lektorn, professor Tramp, gjort sina invänningar och sagt: Herr doktor och biskop! om konsistorium ger betyget approbatur cum laude, som totalbetyg åt en simpel adjunetus: — så vet jag verkligen icke hvad man skall gifva en consistorialis. Och sålunda nedstämdes några betyg från approbatur till cum approhatione, så att bråkräkningen gick ihop. (Forts. följer.)