Aftonbladet – 29 januari 1845, sida 2

—v—— — låta mig få flytta till dem; ty min man flyttar till sin bror, pastor Svensson i Lilla Thorberga. Så fattig Heddas far än är, tillbjöd han pappa en tillflykt; ty vi ega intet, och just för att få en reträtt, lät jag Julia gifta sig med Drängstedt — Gud skall veta att det kostade på mig! — Nu svarar Drängstedt att han, i anseende till reparationer, ej kan taga emot mig — och jag är olycklig. Otacksamma barn — otacksamma barn! Herr magister — det är rysligt, det är fasligt, det är alskyvärdt! — Det är väl sannt, kreditorerne skola gifva oss litet att lefva af, men jag har ingenstädes att fly, intet hjerta som sluter sig till mig. i Säg inte så, tant,, sade en röst nära bredvid, och Hedda, som kommit in under samtalet, tog sin farbrors hustru om halsen. Jag skall bli hos tant, jag skall arbeta, vet tant, vara så flitig, så flitig, och allt skall gå bra. — Hedda skall nog muntra upp tant., Lindner såg nu för första gången bilden, madonnan lefvande och blott för att trösta, en helig jungfru, som tröstade den bedjande. Öfverstinnan slöt henne hiårdt i sin famn. — Inte du, stackars barn, inte du, sade hon; tack för din välmening!, vÖfvertala tant, herr magister,, skyndade flickan att säga, och rigtade sin lifliga, frågande blick på Lindner. )Säg, magister, vore det ej bäst; tant flyttar in till staden, jag tar pensionärer, jag syr och väfver emellanåt, jag förtjenar penvingar och tant får sitt kaffe och sitt the som nu, och olja i quinqueten — ja, det gåt bra, tant, blott man icke förtviflar. es