Aftonbladet – 29 januari 1845, sida 1

— 22? PASTORS-ADJUNKETEN. ) GENREMÅLNIAG AF ONKEL ADAM. XVUI. KONKURS. Förhållandet mellan Lindner och Lotta blef sig likt, utom deri, att Lotta långt mer än förr var vänlig mot den unga presten, och prostinnan hade således alla anledningar att förakta patiencen, om den gick i svart, och tro på den då den gick i rödt. Nog af: hon var så der temligen säker på sin sak; men tyckte att Lindner var alltför senfärdig att förklara sig. : pHan är en gång så illa bränd, yttrade hon en gång till sin man, att han ej vågar. Kär är han öfver öronen i Lotta, och hon kär i honom; och, Herre Gud, någon bättre man kan hon icke få, och vi lemna alltid så mycket efter oss, att de kunna berga sig. ,Ja visserligen, ja visserligen, yttrade. prosten, som ej var hemma, emedan han höll på att draga -qvadratroten ur a b—ec:h, och således hade tankarne annorstädes. Du hör inte på mig, Klasmark Jo visst, jo visserligen, yttrade åter prosten, och hans tankar begåfvo sig på återvägen. Ljusstrålen behöfver blott en sekund för att flyga 29,000 mil; men prosten Klasmarks tanka behöfde väl en qvart för att skrida från papperet, på hvilket han skref, till hustrun, som talade en aln från hans öra. MHastigt som tanken var således någonting ganska långsamt, efter prostinnans ) Se Aftonbl. MM 4, 2. 4, 5, 6, 7, 8, 9, 11, 12, 15, 24, 45, 18, 17, 18, 19 och 20.