Aftonbladet – 28 januari 1845, sida 2

nas! Ty der striden är för mycket hård, der naturen är för mycket njugg, finnes ej heller någon lycka; derföre finnes den hvarken i Afrikas öknar, eller i Siberiens och Lapplands ödemarkerStrid stärker själen, såsom vinden stärker växterna; men ädel skall striden vara, såsom nordbons emot den hårda naturen, ej såsom sydländningens emot. sina egna bröders rasande passioner. Hvarföre blef menniskan så sällan lycklig i dessa rika linder? —De äro för mycket rika och för mycket volkaniska. Hur och när skall det hjelpas? Jo, när en gång en komet kommer så nära vår jord, att vid sammanstötandet af de begge verldskropparna söderns folk slungas upp till norden och nordens folk till södern. När det hetsiga temperamentet blifvit i nordanvindarnas land afkyldt till lugn hos det förstnämnda folket, och det kalla, tröga temperamentet hos nordbon blifvit uppdrifvet till något mera värma, då blir det frid och lycksalighet på jorden. Ni kan taga allt detta för ett skämt, åtminstone den sista punkten; ty jag borde eljest hafva utfört mina tankar mera. — Men nog så länge i detta ämne, hvarom jag skulle vara road att en gång skrifva en hel bok, om jag nemligen först finge göra en resa efter milt sinne. Jag vet ingenting mera intressant, än att få studera naturen och menniskorna, och söka uppfatta deras inbördes förhållanden — så märkliga, så lärorika för hvar och en, som gör SI5 möda att studera dem. — Huru mycket har jag icke derföre önskat, att blott under några få år kunna byta ställning 1 litvet med dessa rikedomens barn, som blott behöfva vilja för alt kunna, när jag, faltig slackare, tverlom blott behöfver kunna för att vilja resa och studera. Men, torde ni säga, hvarför begära att få resa, under det du som bäst håller på dermed? Jag vill svara på följande vis: att gå på besök, men stadna vid dörren — är intet besök; och att resa öfver hafvet för att, i flera månader, ligga till ankars — ligga lefvande begrafven