Aftonbladet – 28 januari 1845, sida 1

je fartyg sköt 32 skott. . Ni kan tänka er att det lät som en sjöbatalj: vi stodo i rök och damv, som kung Carl den unge hjelte,. Vår konsul skall: hafva stor middag i dag och har bjudit cheferne på alla fartygen. Hvad jag kommer att fördrifva min eftermiddag med, det vet jag ej ännu sjelf; jag kunde väl gå med båten i land, men Gibraltar har ingenting nytt för mig vidare. Jag dröjer troligtvis ombord och läser i min spanska parleur. Jag kan undrå hurudant väder man har i Stockholm, nu? Kanske (och troligtvis) regn, snöslask och djupt, mystiskt väglag; eller snö och vinterkyla, så att öronen knorra sig ihop. Här ligga vi ännu om nätterna för öppna dörrar, d. v. s. gunrumsdörrarne, som leda till uppgången -på akterdäcket; och endast ett tunnt, rosigt förhänge skyler ingången från gunrummet till hvarje hytt. : I förrgår hade vi isynnerhet ett gudomligt väder liksom i dag. Jag hade på eftermiddagen besökt civilhospitalet, der vi hafva en jungman liggande för skörbjugg, hvilken sjukdom svårligen kan botas så länge patienten ligger ombord — och solen var nära sin nedgång, då jag återvände derifrån. Utkommen på gården kastade jag mina blickar på den nedanför liggande staden och bort emot det aflägsna sundet, der Afrikas kust höjer sig öfver vattnet. Jag måste ovilkorligen stadna ocr betrakta det herrliga naturskådespel, som utbredde sig framför mig. Solen höll på att nedstiga bakom Cap Cabritas berg och dagen aftog med den. snabbhet, som är egen för sydligare zoner. Med aftonens annalkande hade vinden småningom afsomnat; och nu låg hela golfen och det vidtsräckta inloppet till Medelhafvet hvilande, efter dagens oro, i ett mildt