Aftonbladet – 28 januari 1845, sida 1

po oo VV V— ———— Mm OO ——— —OÖU — —— BÄ skimmer, d:r hafvets klara vatten hade blanda sin glans med aftonrodnadens rosor och aflägsen hetens oefterhärmliga, luftiga rökfärg. Nu sjön! solen och försvann som en slocknande eld bakon bergen. Nattskottet dånade från tinnarne af Gi braltarklippan. Naturen hade inom några minu ter gjort dekorationsförändring och nattens för trupper redan bestigit scenen. Blygrått låg de spanska landet nu i slummer; men öfver des: sydvestra berg drog aftönrodnaden en ram a glödande guld, och denna ram fortsatte sig si långt ögat kunde följa öfver sundets skimrande spegel och Afrikas bergkullar, tills det försvani bakom åsarne af Atlas. Hvar himlen började hvar jorden slutade var omöjligt att säga; de ha de smältit samman såsom rosorna och liljorn: på en sjuttonårig flickas kinder, såsom de smält. samman i Rafaels taflor, i Jenny Linds sånger i Tegners, Almqvists och Stagnelii skönaste skal deprodukter. Men hvad är det värdt att mec ord söka måla det som är obeskrifligt; naturen poesi kan aldrig öfversättas; den måste njuta på stället. Medan jag talar omnaturen tord det icke vara ur vägen, att beskrifva en liter tur inåt Spanien, som jag företog den 46 Nov. tillsammans med uppbördsläkaren på fregatter Josephine och 4 af officerarne på vår korvett I nordvestlig riktning ifrån Gibraltar ligger er stor korkskog (omkring 2 svenska mil från sta den), till hvilken hvar och en som besöker Gi braltär bör resa, icke endast för att se den egen domliga natur, som här i flera afseenden skal intressera en nordbo, utan äfven för att få gör: bekantskap. med Spaniens banditer, som. äro si stora menniskoälskare, att de icke kunna låta bl