Aftonbladet – 27 januari 1845, sida 2

hafva framkommit med en sådan tanka; men jag ser icke saken från en sådan synpunkt. Beskafenheten af de föreslagna obligationerne är helt annan, än den af statslån. Ett sådant göres, för att fylla ett ögonblickligt behof och återgäldas med tillgångar, hvilka för tillfället icke äro gifna annorlunda, än att staten är förbunden att anskaffa de medel, som fordras för att fylla bristen. För de föreslagna obligationerne dercmot, finnes ej allenast full tillgång uti länehandlingar, utan äfven en nog gifven garanti i den årliga räntevinsten. Jag har ansett att Bankens konsolidering på det föreslagna sättet icke allenast säkrast skulle vinnas, utan äfven för framtiden betryggas, då derigenom, efter min tanka, hinder skulle uppstå att, såsom ofta skett, öka Bankens sedelstock, utan motsvarande metallisk valuta. Utskottet -har tillstyrkt antagandet af den af presidenten Skogman föreslagna öfverflyttning af Bankodiskontens linerörelse, och derigenom hyllas den åsigt, jag här ofvan uttryckt, men har icke velat taga steget fullt ut. Deremot tror jag att, om endast en particl öfverflyttning skulle ske, fastighetslånen först borde komma i fråga. Jag har likväl biträdt detta Utskottets beslut, sedan öfverflyttning af fastighetsånen genom votering biifvit undertryckt, och detta i det hopp att, om cen början göres och verkningarne deraf finnas fördelaktiga, framtiden skulle fullborda det öfriga, ehuru jag anser förslaget endast vara en halfmesyr. Jag har icke kunnat förena mig uti Utskottets yttrande, att Banken skall suppleera det belopp, som genom en eller annan privatbanks upphörande skulle komma att undandragas rörelsen. Hvarthän skulle detta leda? Jag kan icke betrakta privatbankerna på annat sätt, än hvarje annat enskildt bolag. Jag betraktar icke Rikets Ständers Bank såsom en nödhjelpsoch barmhertighets-inrättning. Bankens första och heligaste pligt är deremot att uppfylla sina förbindelser emot sedelinnehafvarne, och att betrygga deras säkerhet. Jag hyser intet hopp, att de åsigter, jag tillkännagifvit, skola vinna något allmännare bifall; jag föreser tvertom motsatsen; men det oaktadt har jag ansett för en pligt att icke förtiga dem. Jag har tagit det högtärade Ståndets tid länge i anspråk; men då förevarande ämnen äro af högsta vigt, så väl för det allmänna som den enskilde, torde tiden icke så noga beräknas. I hopp härom, äfvensom om Ståndets benägna öfverseende med mitt vågade förslag i ett ämne, der så många med financiella insigter och kunskaper utrustade likväl lidit skeppsbrott, vill jag äfven, förutsatt att Banken skulle komma att fortfarande fungera såsom läneinrättning, deröfver yttra min mening. Jag vill icke bestrida möjligheten deraf, att ett sådant fortfarande kunde förenas med realisationens upprätthållande, men tror att de förändrade stadganden, som i sådant fall: erfordras, skola komma att möta lika mycket motstånd. — Jag anser alt härvid vore nödigt att erhålla: 4:0 En förändrad Bankstyrelse, som bestode af i financiella ärenden kunnige män, hvilkas verksamhet icke för strängt begränsas af reglementariska former; 9:0 Åliggande för denna styrelse att, då Bankens sedlar strömmade till luckan, i första rummet inställa eller i mån af behofvet minska utlåningen, tills krisen vore öfver och jemnyigten återställd; 3:0 En väl och klokt ordnad vexelrörelse; 4:0 Upphörande af fastighetsbelåningen, och 5:0o Den strängaste uppmärksamhet derpå, att Handelsoch Näringsdiskonten icke begagnas till för den: samma främmande ändamål. (Forts, följer.) te — Uti Presteståndets plenum i Lördags aftor anställdes val till ytterligare sex suppleanter uti förstärkta StatsUtskottet; och blefvo dertill utIsedda: professor Fries, prostarne Sidner och ÖsterI män, doktor Pettersson, komminister Janzon och doktor Ödmann. Derefter förekom till behandlling LagUtskottets betänkande JV 61, hvari ,Utskottet föreslagit utfärdande af en författning, hvarigenom skulle förklaras, att för rättigheten latt fullfölja talan emot Hofrätts dom och utslag någon nedsättning al revisionsskilling hädanefter icke erfordras, och att allt hvad i sådant hänseende genom lag och författningar är vordet stadgadt, således upphört att vara gällande. Detta förslag föranledde -en diskussion, hvarvid biskop Holmström samt doktorerne Anjou och Sandberg yrkade afslag å betänkandet i denna punkt; hvaremot doktorerne Säve, Odmann: och Björkman talade för bifall. Vid votering afslogs förslaget med 23 röster mot 47. — Nämnde Utskotts betänkanden N:ris 63 och 64, af hvilka det ena alstyrkte en motion, och det andra innehöll ett förslag till sammanjemkning af Riksståndens skiljaktiga beslut, angående iakttagelser vid besvärsskrifters och ansökningars inlemnande, blefvo utan diskussion bifallna. . — Då i Bondeståndets plenum sistlidne Lördag föredrogs KonstitutionsUtskottets utlåtande JV 290, angående tillägg och ändringar i 6, 15 och 43 SY Röegeringsformen, framställdes deremot åtskilliga anmärkningar, och på det några redak