tablåerna, och samma sånger med basunackompangemang skallade i salen. Grundtvig höll här ett vältaligt föredrag öfver de nordiska -minnenas betydelse: Vid aftonmåltiden proponerade Clausen i hiertliga ordalag en skål för Grundtvig, och man vill veta att det denna afton var första gången dessa båda män utbytte ett handslag med hvarannans Bland öfriga skålar ådrog sig mesta uppmärksamhet en som kapten Tscherning:i så der temligen republikansk anda utbragte för Nordens treenighet. Han förutskickade den snmärkning, hur svårt det vore att i denna icke politiska samling yttra sig tydligt och bestämdt öfver ett ämne af denna art, och han önskade derför att de närvarande ville vara så goda att betrakta hvad han hade att säga, endast som en dröm; ty i drömmen sofver tanken och ansvarigheten försvinner. Han drömde sig sålunda alltid Götheborg såsom en blifvande centralstad. för de 4re förenade nordens riken; der kunde man ha ett slags gemensam administration för hvad som behöfde vara gemensamt, dit kunde man äfven sända våra gemensamma konungarp, o. s. Vv. Talaren förstod att i hela denna dröm med: en särdeles lätt och lekande humor öfverhalka det alltför slippriga-i sjelfva materien; det hela var liksom ett enda stort sat sapienti, och efter propositionens slut dundrade ett hurrah, som aldrig ville ha någon ända. Det af Skandinaviska sällskapet påräknade dramatiska. divertissemang, hvartill Heiberg lofvat att lemna en liten pjes, har totalt uteblifvit, emedan den goda professorn i stället gått och lemmat pissen till kongl. testern. Herr Heiberg har dylika små distraktioner. Eftersom jag kommit att nämna teatern, må jag kanske med två ord vidröra dess prestationer i allmänhet på sista tiden. Gud skall veta att de icke erbjudit någonting utomordentligt! Eiaghs . Söner af Brosböll (Carit: Etlar) har imedlertid haft en viss framgång. Dramat har sina många oful!komligheter; isär har författaren syndat genom ett omåtiligt öfverlastande med liknelser och bilder, till en del temiizen tvungna; men det genomgår onekligen det hela: en friskhe! en; Om än något vild; dock anboren kraft,