Aftonbladet – 25 januari 1845, sida 3

Ack! kärehjertanes, tag bort mina synder, lägg din hand på mitt hufvud! upprepade gumman, vridande sig i förtviflan; annars får jag brinna i helfvetets eld i all evighet., Qvinna, statt upp! sade Olavus; du får ej bedja mig derom. Jo, käre Olavus, jag ger er gerna två riksdaler riksgälds, jag har inte mera, men j skall få allt. J är en helig man och har lidit för Herrans skull fängelse och straff, liksom Petrus, och har samma kraft att lösa från synd, som Jon har; men han tar inte mindre än tre banko; men då lägger han händerna på en och borttager alla ens synder och gör en till ett Guds barn. Nej! utropade Olavus, nej! gå din väg, Herren välsigne dig och upplyse ditt förstånd! Tack vare Gud af höjden! tack, fader Olavusl!, sade gumman, och steg opp, nu vet jag för visso att jag blir salig. Gumman ville lemna Olavus de utlofvade penningarne, men han sköt henne från sig. Farväl mor, Gud gifve, att jag kunde borttaga både mina och edra synder; men det är ingen menniska gifvet. Gumman gick. Olavus suckade djupt: och till allt detta är du skull, stackars Olavus, hvarföre förbannade presten din Anna då hon dog?) Men den gamles förstånd blef med hvarje dag klarare och hans tro renad och förädlad. Han hade en hel lefnad igenom varit en praktisk kristen, och det var derföre ej underligt, att han i den heliga boken beständigt återfann tankar, som redan länge, dunkla och oförstådda, hade lefvat i hans hjerta. ,Det börjar klarna,, yttrade han vid sig sjelf. Var han nu läsare? Nej, han var det som bättre är, en kristen. (Forts. följer.) ) Den uppgifna taxan, liksom sättet för syndaförlåte!sen, är hemtad från Helsingland. Det är möjligt att man annorstädes har annan taxa.