Aftonbladet – 24 januari 1845, sida 2

med detta mål för ögonen, som de nordiska folken numera sluta sig tillsammans, för att med samma andeliga band förena sina sträfvanden, sina öden, Det är med dettX Mål för ögonen, som framförallt de nordiska rikenas ungdom räckt hvarandra handen till gemensamma bemödanden i den gemensamma : kulturens, tjenst. Det är slutligen, M. H., med detta mälsför ögonen; som; vi; Upsala studenter, sammansluta oss till en helhet, gripna af ett intresse, som öfverträffar och i sig upptager alla underordnade och enskilda. Detta andeliga innehåll har redån konsti.uerat vår studentförening, innan den ännu till den yttre formen finnes till. Vi bafva i dag samlats, på uppmaning af våra norska bröder. Deras bud har utgått till nordens alla miversiteter, hvilkas ungdom således på denna dag firar en gemensam högtid. Vi vilja, så heter det i våra norska vänners adress, vi vilja på sista dag jul, när ljuset vänder tillbaka till norder, och på en tid, då man efter gammal sed samlar sig med dem, som äro ens käraste, mötas i tarken och lofva: hvarandra fosterbrödraskap i striden för sanningen och norden. Denna dag ver för våra förfäder em löftenas fest. Bet återvändande ljuset skulle icke lysa förgäfves, det skulle beiysa manliga idrotter, allvarliga ansträngningar. Det långa, kulna vinterrvörkret vänder betraktelsem inåt, tankarge ransaka sina egna djup, menniskarm går in till sig sjelf och spörjer, hvad kraft hon har att verka när dagen en gång gryr, när handfingens tid är inne. Den, som är lycklig nog att erhålla ett tillfredsställande svar på denna fråga, stiger frimodigt frams och helsav nyårets sol med löften om kommande värf. Vi, M.H., hafva äfven våra löften. Ty, är denna dag em löftenas dag, så är också vär ålder en löftenas ålder. Enhvar af oss har säkert sina enskilda löften, af hvilka måhända de heligaste gömmas i hans hjertas innersta; men vi hafva äfven ett gemensamt, och det vilja vi öppet utropa. Vi lofva hvarandra och våra bröder vid nordens öfrigå universiteter, att trofast hålla såmman i sträfvandet och striden för sanningen, friheten och ljuset. Vi Ibfyva dem, att icke förtröttasi vårt arbete för det mål, som nu lifvar allas våra hjertan: de nordiska brödrafolkens andliga enhet. — Lefve fäderneslandet! Lefve våra stamförvandter i vester och söder! Lefve nordeus universiteter! Eefve våra: gemen samma mimnen och förhoppningar ! DBerefter följde skålkr för universiteterna i Christiania, Köpenhamn, Eund och Helsingfors, åtföljda, enligt öffig sed, af sånger och hurrarop; och en närvarande norrman, kand: jur. Birch, visade oss svenskar den uppmärksamheten, att till svar på den förstnämnda af dessa skålar föreslå en för Upsala universitet. Kand. Säve föreslog serskildt em skål för Skandinavien, beledsagad af ett snillrikt,: allittereradt poem.