Aftonbladet – 24 januari 1845, sida 1

PASTORS-ADJUNKTEN. ) GENREMÅLNING AF ONKEL ADAM. XV. TILLFRISKNANDET. Mot morgonen vaknade Lindner och såg glad och förnöjd omkring sig i rummet — han tyckte att han haft en svår dröm — det var nu öfver och han kände sig så lätt och frisk, så stärkt af den långa drömmen, i hvilken han lefvat. Jag har varit sjuk, sade han, mycket sjuk. — Tack mamsell Lotta!, tack! ty jag mins er väl och huru vänligt ni sett på mig då jag yrade — tack ! Gudskelof, gudskelof! hviskade flickanl) och böjde ner sitt hufvud till en stilla bön. Gudskelof! återupprepade hon högt sedan hon slutat bedja, att ni åter är frisk, magister Lindner. Moster och jag hafva sutit här hela natten, tyg vi trodde att den långa sömnen betydde döden — gudskelof att ni nu är bättre och får lefval Den unga presten smålog. Ni tackar Gud derför att jag lefver, yttrade han, och om jag dödt — hur hade ni gjort då?x Jo jag skulle gråtit och — tackat Gud då ocksår, hviskade flickan, derföre att ni fått lemna jorden och alla dess sorgerp. Säg ej så, Lotta lilla, afbröt Lindner, säg ej så — jorden har mycken glädje, hon också. Ser pi Lotta, barnkammaren är ej något plågorum för barnet, fastän ynglingen finner den usel och trikig — och jorden är ej annat än andens barnkammare, der han lär sig att gå och att tala, .) Se Aftonbl. 2 4, 2, 4, 5, 6, 7, 8, 9,111, 12, 13, 44, 15, 46, 17 och 48,