Aftonbladet – 24 januari 1845, sida 1

fortsatte han, det är något i brefvet som smärtar mig. — Se här: Att du kopplat ihop dig med kapten Tigerhjärtas dotter, är mig okärt; äpplet faller inte långt ifrån trädet, af djefla äg kommer djefla ungar — och kapten var en skurk och en tyrann i alla sina dagar och prejade sina underhafvande. — Således, Fredrik, ger jag aldrig min välsignelse till det der — Gud välsigne dig! Mor helsar genom din trogne fader Anders Lind,. Jag vet, återtog presten, att min far har siha fördomar, han är häftig och ofta orimlig; men han är öfver åttio år — och således äro hans fördomar mig heliga. — Jag trodde jag skulle göra honom en glädje och i stället gör jag honom sorg. — Det är han som då jag var liten lekte med mig — han som lärde mig läsa, han som lärde mig att älska menniskorna — och allt detta betalar jag med sorg på hans sista dagar. Den unga presten föll in i en stilla gråt, en pa roxysm, som var ett bevis . på den svaghet febren efterlemnat; ty då vi vakna ur en sjukdom, begynna wi lifvet liksom ett barn, det är så godt att gråta sig in i lifvet, så göra vi alltid. : Prostinnan satt som på nålar och hade troligen upptäckt allt, om ej Lindner gråtit; men nu ansåg hon honom ännu för svag att få veta sanningen. Hon inskränkte Sig således blott till den vanliga trösten: Käre magister, allt det der kan hjelpasp. Nej — nej, sade Lindner, det kan ej hjelpas. Jag känner min fars envishet — har han en gång fått den tankan, så förslå icke ord och icke en motsatt erfarenhet att utplåna denv.