Aftonbladet – 24 januari 1845, sida 1

under min sjukdom; kanske hon ligger sjuk? — Säg Lotta, ni skyndade er så att afbryta prostinnan, att jag fruktar er dölja något obehagligt för mig — är hon sjuk ? Nej bevars,, började prostinnan, hon är frisk och rask, rödblommig och glad, som en :fogel, och det felas henne ingenting till helsan — till kroppslig helsa, men jag — hm hm. — Det var sant, här har jag ett brefy. Prostinnan tog fram ett bref, som Lotta i ögonblicket nappade till sig. Hvad tänker moster på ? frågade hon blixtsnabbt. i Ja lita på mig, Lotta; jag tänker att magistern skall med glädje läsa ett bref från korpralen — det kom i morse. Från min gamle far,, sade Lindner, pnå en bättre helsning kunde jag ej fån. Lindner bröt och läste brefvet. I början var hans blick så ljus och glad, men ju längre han läste, desto mulnare blef hans ansigte. Jaså, sade han slutligen då han lade från sig brefvet — jaså. Magistern suckar; hvad är det? Ar han sjuk, gubben? Nåh ja, han är gammal och det kan ej vara så längep. Nej, prostinna, han är frisk Gudilof — och mor med; de tacka så mycket för rågen som de nu fåttn. Jaså — ja det var af Klasmarks bästa tionde råg, det -vet jag, ty jag gick sjek på logen — och Klasmark sade att den rågen få de till skånks, och det göres intet afdrag på magisterns lön, bara han blir frisk igeny. Således äfven dettas, sade Lindner och tryckte gummans hand, — Nå ja, ni äro mina vännerp,