Aftonbladet – 22 januari 1845, sida 1

L pm — — — P — — — — — —— PASTORS-ADJUNKTEN. ) GENREMÅLNING AF ONKEL ADAM. Den 314 December. Det är slutet på året; ett nytt år således i morgon. Okända öden, — nej icke okända; samma försyn, som ledde mig fran barndomen, leder mig äfven då — ondt eller godt ur din hand, du himmelens herre — allt är godt — jag är nöjd med din skickelse. Julaftonen var jag på Skoningslösa. Jag fick en mängd julklappar — allt hvad som kan prydas med tapisserisöm i sefirgarn och perlor, fick jag. En grann rökmössa med en stor perltoffs i nacken, rätt vacker; skön, sade jag till Julia, som var gifvarinnan. Men, min goda Julia, bönderne skulle tro mig hafva blifvit lindansare, om de finge se mig med den granna mössan på mig. Hon skrattade och pästod, att den klädde mig ypperligt, och öfverstinnan. tycktes nästan ta humör, så ifrigt försvarade hon rökmössan. Ofversten teg och naturligtvis också vår madonnabild. Vidare en resväska och en mängd andra granna saker. Men Julia har tänkt på mig mycket, mycket. Vid hvarje rata -hon fyllt, sade hon, tänkte jag, hvad skall Fredrik tycka om detta? Jag kysste den sköna flickans hahd. Sist kom ett paket, det var en kyrkhandbok med permar af perlsöm: : ett kors, en kalk, en bok och -deröfver en hvit dufva. — Tack, hjertlig tack! sade jag, glad och rörd tillika, till Julia. — Hon såg på mig liksom tvekande. ) Se Aftonbl. J2 1, 2,4, 5, 6,7, 8, 9, 11, 12, 13 44, 45 och 16.