Aftonbladet – 21 januari 1845, sida 3

Ide exaliteradt UltrakonservaUuva tyckas med mv Mlicke komma ihåg sådant längre än i första ögon Iblicket — och jemväl nu handlar den adliga och . IPresterliga hälften i Konstitutionsutsk., genom sit -Jmotarbetande af all sådan reform, som möjliger -)kan vinna den stora allmänhetens sympatier, så ,Isom efter dess förevetande alldeles ingenting j a I hela frågan hade passerat, hvarken inom de två Ilöfriga stånden eller bland allmänheten. LyckligtI vis finnas dock andra tecken som visa, att de konservativa i sjelfva verket inom sig -hysa andra meningar. Så t. ex. förekommer i Minerva för. i dag en insänd atikel af en zammal mili tär, som påstår att tjenstemannaeden lägger hinder Å i vägen för hvarje embetsman, att ifra för en repreI sentationsreform. När man tillgriper detta nödanIkare, så synes det nog vara nära på upphällningen; ,Ity om detta argument gällde, så skulle hvarje embetsman såledesäfven de adliga och presterliga ledamöterne i Konstitutionsutsk. sjelfve vara hindrade Jatt votera för hvad förslag som helst till förändring i det nuvarande fyrkammarsystemet. Imedlertid finner man, att de icke sjelfva tolka saken på det l viset; kunde det blott blifva en representation, 1 hvilken embetsmannaelementet hade en utesluItande öfvervigt, så utgjorde eden icke något hinIder; det är blott en reform i liberal riktning, leller med samfälda val, som är förrädisk. Detta lallt erinrar blott om den gamla sentensen: När Jag dricker, är det rätt, sisom ordspråket säger. En LANDTBRUKSAKADEMIEN. Redaktionen har på ett annat ställe här framför i dagens blad, på anmodan, meddelat ett anförande af hr professor Fries i anledning af väckta motioner om landtbruks-akademiens indragning. Allmänheten skall säkert läsa detta anförande med nöje, ty br professor Fries yttrar der, med sitt kända enkla och vackra framställningssätt, flere vigtiga sanningar. Imedlertid anse vi det ej alldeles olämpligt, att beledsaga hr professorns anförande med en liten anmärkmng. Hvyal nemligen beträffar den förtjenst, som tillkommer bögstsal. konungen för .den frikostighet han visade vid landtbruks-akademiens stiftande, samt den ädla afsigten dermed, så voro de omisskännenhsa. Men datta är en fråga: en annan den, i hvad mån akademien sedermera under många år, eller ifrån presidenten Edelerantzs död intill för ett par år sedan, motsvarade hvad af densamma med så frikostiga anslag bordt kunna väntas. Hufvudfelet låg här, såsom i många andra fall, efter hvad man sett, i organisationen och den högsta styrelsen. Vi vilje visserligen ej lägga alltför myckeh vigt på de misstag som blifvit gjorda, att under en lång tid söka gifva landtbruket en afgjord riktning till den finaste fårskötselns uppdrifvande, ty misstag kunna begås af alla; men om akademien ej hufvudsakligen varit styrd af en man, som haft den fixa idgen att drifva på denna sak företrädesvis och alltför blindvis, och aut göra den till ett slag; ambitionssak för sig, så hade otvifvelaktigt stora summor varit besparade både för det allmänna, hvilka man nu efteråt funnit nafva burit ganska liten frukt, och för månge ens kilda, som nu blifvit inledda i kostsamma inköp och anordningar i sin landthushållning, hvilka de sedan funnit sig böra öfvergifva. Derjemte lärer det ejheller böra nekas, att akademien under de nyssnämnda årea föga uppfyllt, hvad han borde utgöra dess hufvudbestämmelse; nemligen att utgöra en verksam föreningspunkt för alit framskridande i jordbruket ech dertill hörande ämnen. Passerade icke många år, under hvilka den enskilde landtbushållaren knapt vetat af alt akademien existerade, i stället att den bordt hålla alla de serskilda hushållssällskaperna vid lif och sammanbinda dem tli ett ozaniskt helt, som ständigt framstod inör nationen. Hr Professoren har sjelf nämnt, att han ej saknat anledningar till anmärkning i detta hänseende; och såsom ett ylterligare bevis härpå, ehuru det kanhända ej fallit Hr Professorns ezen anspråkslöshet in att fästa sig dervid, kan man väl fråga, hvad Landtbruksakademien gjort för att fästa landets uppmärksamhet till nörmare försöks anställande, på de utomordentligt vigtisa och intressanta uppgifter Hr Prefessoren gilvit oss, om den oberäkneliga nytta, som kan dragas af kunskapen om ätliga svampars användbarhet och de bjelpemedel man äger uti detta på cn gång å dyrbara, ymnigt tillgängliga och sunda, men ännu annorlunda än såsom en krydda eller läckerhet vid kalaser, nästan ckända och föga värderade näringsmedel? Vi nämne detta, såsom sagdt är, ingalunda för att underkänna eller förminska, hvad Hr Professorn yttrar om nyttan af ätt en landtbruksakademi finnes, så mycket mindre, som akademien på de sista åren, sedah Hr Nathorst blef dess sekreterare, onekligen, börjat betydligt höja sig i verksamhet och nytta, om än åtskilligt ännu kan återstå, utan endast på det man ej med glömska al det faktiska må fatta den tanksn, ati den mindre fördelaktige opinion som en lång tid gällt om akademiens styrelse, varit grundlös. ess — Då man är så allmänt ense om nödvändigheten att åt svensk spannmål gifva en bällre torkning än den hittills brukliga och då man efter det svåra bergningsvädret sistlidne höst hört många landtmän bittert beklaga, att de icke försett sig med passande tork-inrättaingar för alt förbättra och mot förskämning skydda den spann2 pv 1 mAm un dan safta aldaR a