de Utskottets förslag och yrkade återremiss, — Anders Pehrsson från Örebro, Pehr Nilsson från Christiänstads län m. fl. förenade sig med Nils Nilsson. Andreas Bengtsson från Jönköpings län ansåg summan icke böra heviljas, cnär det allmänna, efter talarens omdöme, icke hade eller kunde vänta någom egentlig nytta deraf, samt statens medel alltför väl behöfvas till nödvändigare utgifter. — Pehr Olsson från Upsala län instämde. Jan Andersson från Upsala län trodde det vara temligen likgiltigt för Sverige, att känna den fordna: egyptiska byggnadskonsten; deraf hemtades icke någon inkomst för statsverket och icke heller för enskilde. Ogillade Utskottets förslag. . Vice talmannen Nils Pehrsson kunde ej etter inse nyttan med det tillstyrkta statsanslaget. Om man deraf kunde förvänta en förenkling i byggnadskonsten, vore väl något vunnet; men då icke en gång en sådan nytta torde kunna påräknas, kunde tal. för sin del icke annat än afslå anslaget och yrka återremiss. — Ola Svensson från Malmöhus län m. fl. instämde i hvad vice talmannen yttrat. Johan August Zelterberg från Stockholms län fann deremot Utskottets förslag böra bifallas; ty då man Besinnade, att kaptenen Cronstrand, med betydliga enskilda uppoffringar, lifsfara och en mängd obehag, företagit resan till Egypten och der, bättre än någor annan fornforskare, undersökt och aftecknatrlemningarne i den fordna egyptiska byggnadskonsten, så vore det obilligt om staten skulle vägra att bidraga till kostnaden för utgifvandet af dessa dyrbara samlingar, synnerligast då man af de allmänna byggnader, som här i landet under sednare tider blifvit uppförda, alltför väl funne, att en förbättrad insigt och smak i byggnadskonsten vore i hög grad behöflig. — Johan Jacob Rutberg från Norrbottens, Sven Heurlin från Kronobergs, Matts Pehrsson från Stockholms län m. fl. förenade sig med Zetterberg. Ola Jeppsson från Blekinge län förutsåg en återremiss och hoppades, att Utskottet måtte närmare upplysa, hvari det gagn och den fördel för det allmänna skulle bestå, som är att förvänta af de ifrågavarande Cronstrandska samlingarnes utgifvande, på det man vid ärendets ytterligare behandling i Riksstånden måtte kunna bedöma anslagets behöflighet. Anders Andersson från Skaraborgs län: Ville icke bestrida nyttan af berörde samlingars utgifvande, men då kapten Cronstrand dertill redan erhållit 666 rdr 52 sk. och Kongl. Maj:t ej saknade utväg att ytterligare för detta ändamål anslå erforderliga medel, så ansåg tal. Rikets Ständer i detta afseende icke böra gå Kongl. Majt i förväg; yrkade afslag. Niclas Nilsson från Calmare län: Skulle oftanämnde samlingars utgifvande icke kunna bära sig utan statsanslag, ansåg tal. att det alltför väl kunde umbäras. Yrkade återremiss och afslag. Rutberg: Kaptenen Cronstrand hade för detta företag fått lida obehag och förföljelser och ehuru detta icke egentligen nu vore i fråga, utgjorde det likväl en heyckande omständighet, ått genom beviljande af ifrågavarande obetydliga anslag underlätta företagets fullbordande. Biföll derföre Utskottets utlåtande. — Häri instämde Matthias Hjorth från Götheborgs och Bohus län, med förklarande att han ansåge det tillstyrkta statsanslaget desto hellre böra bifallas, som de ifrågavarande samlingarnes utgifvande i annat falk komme att afstanna. Nils Nilsson tyckte att, genom en sådan påföljd af utlåtandets ogillande, fäderneslandet icke kemme att förlora serdeles mycket, enär de ifrägavarande samlingarne mera afse lyx än nytta. Det vore icke nu tid, att bevilja -statsanslag till lyxens befordrande. Carl Gustaf Bruhn från Hallands län: De reseunderstöd, Regeringen lemnar, voro vanligen allt för små för resor och undersökningar i främmande verldsdelar. Sådant hade ock förhållandet varit med det understöd kaptenen Cronstrand fätt af allmänna medel. Om någon direkt nytta icke kunde hämtas från; ifrågavarande samlingars utgifyande, vore dess befordrande likväl en skyldig gärd åt vettenskaperne, af hvilka Cronstrand gjort sig väl förtjent; oah då man dessutom betraktade de obehag han fått uppbära af em förman, för det tiden för hans återkomst af nit för saken måst öfverskridas, så ansåg tal. för sin del U. förslag böra bifallas. Hans Persson från Geficborgs län kunde väl ej bedöma det vetenskapliga värdet af ifrågavarande samlingar, men fann, i betraktande af kapt. Cronstrands ansträngningar och uppoffringar för fåderneslandets vetenskapliga anseende, det icke vata Rikets Ständer värdigt att undandraga sig beviljandet af det nu begärde anslaget. Man hade sett personer få statsbidrag till företag, som icke varit af ringaste nytta, utan deremot medfört förlust, men genom insinuationer, lismeri och krypande för förmän hade statsanslagen dertill ändock genomdrifvits. Kaptenen Cronstrand hade föraktat att begagna en dylik utväg, och i stället visat mod att trotsa godtycket, och han hade derföre fått röna obehag. Tal. fann häri ett ökadt skäl att bifalla U. förslag. Petter Pehrsson från Jönköpings län: Den som har råd att bygga, hade ock tillgång att inköpa nödige vetenskapliga arbeten i byggnadskonsten, och på sådan grund borde utgifyvandet af de Cronstrandska. samlingarne kunna bära sig sjelft. Yrkade afslag. Petter Claesson från Elfsborgs län: Man borde. med afseende å kapt. Cronstrands möda och uppoftringar, bevilja anslaget, såsom cn välförtjent gratifikation; synnerligast då man besinnade att mången. erhållit statsanslag endast för utgifvandet af projekter: och planer till vetenskapliga undersökningar, och resor, som sedermera aldrig blifvit företagne.. — Petter Mårtensson från Jönköpings län förenade sig med Petter Claesson. : Vice talmannen: Då Rikets Ständer vid hvarje riksdag bevilja en serskild fond för sådane ändamål, som det ifrågavarande; så, ehuru tal. icke bestred kapt. C:s förtjenster vid ofta. nämnde arbete, ansåg. tal. honom likväl böra, för detsammas fullbondande,. inda sig till regeringen, som bäst vore i tillfälle tt hedöma värdet af ifrågavaranda camlingar