och Yrkäde återrgihists — Med honom förenade sig Jacob Kihlblånt från Södermanlands, Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs, Måns Pehrsson från Malmöhus, Pehr Jönsson från Christianstads län m. fl. Nils Petter Pettersson från Kalmar län fann aflöningen för lärare och tjenstepersonalen vid institutet allt för knappt tilltagen. Ingen utom föreståndaren, hade mer än 200 rdr rgs om året. En löjtnant Klingsporr, engagerad som lärare, klagade förlidet är, att han nödgades aMlytta från institutet i anseende att lönen icke var tillräcklfg ens till kläder; Kongl. Maj:t skänkte honom då 4100 rdr, khvilket äfven i år varit fallet, med tillsägelse att Klingsporr skulle qvarstå till dess sig visade om icke Ständerna vid närvarande riksmöte ville med anslag öka deras aflöning. Men här tycktes Utskottet iakttagit en allt för sträng sparsamhet, den talaren ansäg staten ovärdig och derföre yrkade äterremiss. — Andreas Bengtsson från Jönköpings län förenade sig med Nils Petter Pettersson. Erik Ersson från Westerås län ansåg Utskottets afslag i detta fall vara allt för härdt och yrkade derföre återremiss. Pehr Nilsson från Christianstads län ville alltför gerna erkänna institutets stora nytta, men kunde icke, då begäran om förhöjdt statsanslag dertil, hvarken från Kongl Maj:ts eller institutets styrelse blifvit framställd, finna lämpligt, att för beviljande af högre statsanslag till denna inrättning äterremittera Utskottets utlåtande. Anders Andersson från Skaraborgs län ansåg Utskottet icke hafva tillräckligen utredt förevarande ärende. Vid sista riksdag beviljades till inrättningen rundeliga ans!eg, öfver hvilkas användande celler otillräcklighet någon upplysning icke blifvit meddelad. Skulle nu derstädes kunna beredas tillfälle för intagning och undervisning af flere olycklige, ville tal. gerna för sådant ändamål medgifva en förhöjning af 1000 Rdr i det årliga anslaget; men ärendets utredning vore dessförinnan nödvändig. och derföre yrkade tal. återremiss. — Anders Jonsson från Östergöthlands län m. fl. förenade sig med Anders Andersson. Hans Pehrsson från Gefleborgs län hade sett anslag beviljade till vida mindre vigtiga ändamål, erinrade att en enskild man för denna välgörande inrättning uppoffrat nästan sitt hela lif, sin förmögenhet samt sina kroppsoch själskrafter, och fann det obilligt af staten att vägra erforderliga bidrag. dertill, samt tillstyrkte hvad för ändamålet blifvit begärdt och yrkade återremiss. — Lars Larsson från Gefleborgs län förenade sig med Hans Pehrsson. Samuel Samuelsson från Östergöthlands län var säker, att icke något bidrag af allmänna medel kunde blifva mer välgörande för menskligheten, och Yrkade derföre äterremiss och bifall till det äskade ånslaget. Ephraim Larsson fråa Bifsborgs län yrkade äfven återremiss och bifal till anslaget. Petter Pehrsson från Jönköpings län likaså. Anders Nilsson från Östergöthlands län upplyste, såsom ledamot i StatsUtskottet, att enär hvarken Kongl. Maj:t eller inrättningens styrelse framställt någon begäran om förökade anslag, och behofyet deraf icke heller blifvit utredt, så ansåg Utsk. någon tillökning i inrältningens statsanstag icke böra, i anledning af de enskilde motionerne, äga rum; för sin del gillade tal. detta Utskottets förfarande och fann besynnerligt, att om Kongl. Maj:t af enskilde medel utbetalt underhåll åt en lärare vid institutet, nägon framställning om serskildt arfvyode af allmänna medel åt denne icke blifvit begärd; förmodade att denna lärare nu mer blifvit ansedd obehöflig för inrättningen. Jacob Kihlblom från Södermanlands län förenade sig med dem, som talat för bifall till ifrågavarande statsanslag. . Vicetalmannen Nils Pchrsson: Man hadeinvändt, att om desse anslag voro behöfliga, så skulle Kongl. Maj:t, eller institutets direktion hafva derom gjort framställning; men efter talarens omdöme, hade K. M. ansett, att då Rikets Ständer vid den cna riksdagen efter den andra med välvilja omfattat denna inrättning, de skulle jemväl nu opåmint få förfara, utan att Kongl. Måj:t dertill särskildt behöfde gifva anledning. Kongl. Maj:ts huldhet mot inrättningen hade visat sig genom upplåtelsen af egendomen Lilla Manilla. Talaren yrkade barmhertighet mot de många blinda och döfstumma i landet, samt bifall till de begärda anslagen. — Christen Andersson frän Malmöhus, Johan Samuelsson från Jönköpings, Jan Andersson från Upsala, Göran Jonasson från Kronobergs län, m. fl. förenade sig med vicetal mannen. Anders Pehrsson från Örebro län hemställde till StatsUtskottet, att det, vid ytterligare behandling af detta ärende, måtte taga samma i betraktande bredvid frågan om anslag till den kongl.:theatern; hoppades då, att något tvifvel ej skulle uppstå, till hvilkendera inrättningen anslag i första rummet bör beviljas. — Johan Eriksson från Stora Kopparbergs, Olof Larsson från Gefleborgs län m. fl., instämde i hvad Anders Pehrsson yttrat. Nils Strindlund från Wester-Norrlands län förkla rade, det han ansåg orsaken hvarföre någon framställning från Kongl. Maj:t icke blifvit gjord om förökadt statsanslag till Institutet för blinda och döfstumma, vara den, att der icke finnas nåra sinekurer att tillgå för de högförnäma, som derföre icke eller funnit för godt att förorda denna inrättning. — Rutberg och Ephraim Larsson instämde i detta Strindlunds yttrande. Olof Nilsson från Westerbottens län ansåg det begärda statsanslaget högst nödvändigt och yrkade återremiss. Öfverläggningen förklarades vara slutad och utlåtandet blef i denna del återremitteradt. Litt. d.) Anslag till understöd för utarhetande och ordnande af kaptenen Baltzar Cronstrands samlingar i den fordna egyptiska byggnadskonsten. Nils Nilsson från Wermlands län fann det högst märkvärdigt, at Utskottet kunnat tillstyrka statsanAr AK Af dag AR var ha oa ag An .