Då jag — blyg var jag, det skall Gud veta — då jag anmälde mig hos öfversten, så blott små log han, liksom försmädligt. Lycka till, min vän, lycka tilll sade han, oc tryckte min hand. Jag hoppas att ni känne bvarandra, alt edra lynnen sympatisera? Ja, 0 ja yttrade jag. Nå, så Gud välsigne er då!v återtog gubben Hör du, Hedda, lyckönska Julias fästmany tillade han till sin brorsdotter, som var i rummet fastän jag ej märkt det. Fliekan var ovanligt blek, och då hon steg up för att lyckönska mig, skedde det stelare och mera tillgjordt än någonsin. Hon gjorde en sort nigning och sade: Lycka till, Lindner! Det äl skada på flickan, — det felas blott ett hjerta men hon är en bild — en madonna, ej ett dra; af hvarken glädje eller smärta. Min svärmor, öfverstinnan, tog mig i enskild fört Julia gick ut då jag kom tillbaka, tydligen på tillsägelse. Jag tyckte ej om det der hem: ignetsfulla — jag kan säga allt för Julia. -Hor började tala om mina kunskaper, mina förträfflig: ezenskaper, — jag blir aldrig slug på öfverstin. uvan;, jag är som alla andra, och Gud skall vet: att mina kunskaper icke äro för många — min: egen: kaper — en smula fåfänga, en dyning di och då af andligt högmod, när jag ser någon stac kare som är sämre än jag (baron Ärenrot ga mg dock i det fallet en god lexa); item den ela ka vanan att förarga mig på andra, när jag sie! burit mig dumt åt — då jag sökt att hjelpa nå gon och teane ej ville bli bjelpt och bemött mi med otack — således mina förträftliga egenska per bestå deri, alt rätt och siält vara en vanli