Aftonbladet – 21 januari 1845, sida 1

PASTORS-ADJUNKTEN. ) GENREMÅLNING AF ONKEL ADAM. XII. DAGBOKEN. Ett år derefter skref Lindner i sin dagbok: Den 20 Augusti. Öfverste Malmin är en älskvärd menniska, oaktadt alla sina besynnerligheter; jag har kommit ått djupare, än förut, intränga i hans tankegång och har funnit, att han är ett god! barn; oaktadt allt det kalla och grubblande i hans yttre Det har blifvit något helt annat al Skoningslösa, än förut; fordom såg jag ingenstädes annat än mulna anleten eller spionfysionomier, der hvarje rynka var ett frågtecken nu deremot äro alla nöjda — jag har nästan ingen mera der alt trösta, och händer någon olycka, så har alltid gubben varit före mig hos den olycklige och tröstat och hjelpt så mycket han kunnat. Den goda gubben! — han kan ej anföra ett enda bibolspråk till tröst och ändå tröstar han säkrare än jag. — Ack! han bär med sig en bibel beständigt: sitt varma, redliga hjert: — och derur läser han ett kapitel för den arme derur hemtar han sina bibelspråk. Öfverstinnar — det är en svaghet hos oss alla, att vilja stu dera oss in i menniskolynnets hieroglyfer — jag förstår henne icke; hon är öm och religiös — men — men hennes ögon tala emot hennes ord det är ett par blixtrande, mörka ögon, och ge 14 och 45.