Aftonbladet – 21 januari 1845, sida 1

Jo visst, ni är ju så godt som hemma här hos oss, invände flickan. I detsamma kom öfverstinnan. ,Mamma! jag föreslår pastor Lindner, att kalla mig blott vid namn; går det ej an, mammal Öfverstinnan smålog. ,Åh jo, mit! barn, så här en famille — vi anse alla magistern tillhöra huset. Således kallar jag fröken vid namn, vid endast förnamnet.n Mamsell Hedda är fliten sjelf; beständigt arbejar hon. Jag märker dock att hom icke alldeles ir en bild, hon följer sin farbror på hans exkursioner och jollrar med barnen rätt glädtigt; jag kom alt se det häromdagen, utan ati hon märkte let. Ilon var verkligen skön i detta ögonblick: kinden var rosig af blåsten, den lilla med syandun brämade mässan slöt. sig soni en snögräns omkring ansigtets rosengård — hon smålog — men knappt hade hon sett mig, förrän hon ålertog sin förra stelhet och sitt bildlikå utseende. Den 4 December. Det är afgjordt! — jag Vet knappt huru det giek till — Ja och modrens välsignelse inom fem minuter. En stackars pastorsadjunkt förlofvad med en fröken, stjufdotler till en öfverste — det skall förundra min gamle far. — Det kommer väl en gång, då jag är gift och kommer hem i min fars stuga på besök — den hvita bordduken är utbredd öfver bordet, och far och mor möta oss i dörren; då tar Julia gubben i famn; det är hans gamle majors dotter, major Tigerhjärta — jag minns ej huru det var, men jag hörde gubben tala om honom, då jag var barn.