Aftonbladet – 20 januari 1845, sida 3

Itunnor, ämnade att utskeppas till England, Mt Im gått ifrån Uddevalla och Göthehorg. Det vore önsk: ligt, om provinsen kunde åstadkomma hvad som re qvireras, och att afnämarne icke af penningebeho tvingas att sälja sin vara till underpris. (D. f. Werml.-Tidn.) — DE SIAMESISKE TVILLINGARNE. En i Södr: Carolina utkommande tidning Spartan innehållei följande bref till redaktionen rörande de bekante sammanvuxne Siamesiska tvillingarne, Chang och Ens och deras familjer: Ni minnes att för ett par år sc dan de Siamesiske tvillingarne Chang och Eng upphörde att resa omkring och låta sc sig för penningar och satte sig ned i grefskapet Wilkes såsom jordbrukare Ni påminner eder också, att det förlidet år stod: ett par tidningar, att de gift sig med tvenne systrar. Denna underrättelse ansågs af andra tidningar för en hoax, och om jag ej misstager mig, så delade den stora allmänheten denna taske. Till mir förvåning finner jag, att uppgiften om giftermåle verkligen är grundad. Flere af mina bekanta känns personligen fruarne Chang och Eng, hvilka de be. skrifva såsom mycket älskvärda och äfven arbetssamma fruntimmer. De hafva båda fägnat sina män med hvar sin vackra och frodiga dotter. Pet säges att Chang och Eng, med sina hustrur och barn, om ett är eller ett par ämna göra en tur kring landet De båda bröderne äga förträfflig helsa, äro mycke: lifliga, språksamma, och föra, såsom det tyckes, ct lyckligt lif. Som de nu äro familjefäder, så lära d finna den förmögenhet, de förvärfvat sig innan dc gifte sig, otillräcklig för alla de små Changs oct Engs, hvilka kunna vara att ytterligare förvänta hyarföre de beslutit fara omkring och söka att föröka sitt kapital. — RäpDpninGsBåT. Man har nyligen anställ försök med en räddningsbåt hel och hållen af kautsjuk, 52 fot läng och 42 fot bred, och funnit den för. träflig. Vågorne kunna aldrig öfverskölja den ock från klipporne återstudsar den som cen boll. — SMYGHANDEL. På franska nordgränsen vid Valenciennes har en viss Carlier, en 30 års man med godt utseende och en ståtlig ryttare, organiserat på militäriskt vis ett beridet smyghandlareband En sluten sqvadron af 90 man sådance ryttare, hvars hästar buro stora laddningar, förmodligen tyll och bomullsgarn, sprängde nyligen ut från Fayt le Franc, satte i galopp genom byn Bellignies, tzo derifrån kosan till IToudain, delte sig der i brigader om 42 till 43 Iman och togo, efter hvad man tyckte, vägen till S:t Quentin. Bandet kallas du Limbourgn. — En uppbördsman i Vendöme, vid namn Marganne, har vid 74 års ålder funderat på om han horde sluta som ärlig karl eller ej. Han tyckte att han varit ärlig länge nog och rymde sin väg med 600,009 francs. I Belgien greps han, och har efteråt alldeles ändrat tanke och tyckt att han icke länge nog varit ärlig. — Gutzkows Pugatschef har i Berlin, till följe af Tiecks utslag, blifvit förkastad. I Oldenburg har samme författares komedi: den nye Tartuffe funnit ett sådant mottagande, att man påstår att det varit tillräckligt att göra författarens lycka om han varit Fransman. — I Wien talas mycket om den händelse, att en viss general, tillhörande den högre arristokratien, blifvit dömd till två års fästning och detta ändock såsom en benådning. Anledningen har varit följande. En ung officer friade tilldottern af grefven och generalen, och blef derföre tillfrågad om han kunde nedsätta den borgenssumma, som fordras för att subalterner må få ingå äktenskap. Officern, förtjust öfver denna fråga, skyndade att hemta 6090 gulden och öfverlemhade dem, samt erhöll det trösteliga svar, att intet hinder för hans önskan fanns, endast han viile vänta ett år. Innan detta utlupit blef likväl förbindelsen bruten, men officern väntade dock till årets slut, innan han äåterfordrade sina pengar. Grefven svarade att han aldrig mottagit några pengar. Finansministern kallade grefyven till sig, men förgäfves; generalen gick värjemålsed och officern dömdes såsom cen ärelös anklagare till flera års fästning. Händeltsen förskaffade honom likväl sedermera bevis mot generalen, och denne kändes skyldig till meneden och till förbrytelsen att ha gjort en hederlig man ärelös och bragt honom på fästning. Som generalen var af hög adel, mildrades domen till blott två års fästning. — Från Berlin skrifves, att den berömde operatören, professor Dieffenback, troddes vilja lemna Preussiska statstjensten, och söka anställning i Sverge. Anledningen hvarföre hån vill öfvergifva Preussen lärer vara en process, i hvilken han är invecklad för en gensdarms förolämpande. Blir han sakfälld, vill han lemna landet. — I bysättningshäktena i London sutto sistlidne julafton icke fullt 300 fångar, ungefär en tredjeiel af det antal, som vid samma tid för 30 år sedan ler höllos inspärrade. I landsorterne voro bysättningshäktena nära tomma. — RYSKA SJÖMAKTEN PÅ KASPISKA HAFVET. Ryska regeringen har i de sednare åren gjort allt möjigt, för att föröka sin flotta på kaspiska hafvet. De yska ångfartygen, som regelbundet fära emellan Astrakan och Baku, inlöpa tidtals i persiska hamnarna ingeli och Astarabad. En rysk korvett kryssar, vid ppet vatten, beständigt längs turkomanniska kusten, ch borrar alla fartyg, som ej föra rysk flagg, under örevänning att Ryssland har uteslutande seglationsätt på detta baf. De ryska officerare, som aftekna andet och kusterna och de ryska diplomaterna i Feberan och Tauris göra ingen hemlighet af, att Ryssand sträfvar att åtkomma de persiska provincer, som töta till kaspiska hafvet. I dessa provinser finnas tora naturrikdomar, och i synnerhet i Mezanderan, tenkolslager af stor vidd och god beskaffenhet. Ryka ministern, grefve Medem, skall hafva sökt förmå , ersiska regeringen att tilläta stenkolsyverks upptaande af ryska arbetare för rysk räkning, men fått, fslag; och på hotelser skall för första gången un-, er läng tid storvisiren vågat svara: nåväl, tag em då med våld; j ären de starkaste. Man väntar u att se, om det skall komma i fråga. hnemem— ——A Srzpe