Aftonbladet – 20 januari 1845, sida 1

—öÄJ———Ä—WÅxq3 V A On ua— nr MN PASTORS-ADJUNKTEN. ) GENBEMÅLNING AF ONKEL ADAM. XII. i TESTAMENTET. Det var ett långt tåte-å-tåte mellan friherrinndn Ärenrot och prosten Klasmark.. Min käre prost, efter all anledning så kan Ärenrot icke lefva långe, hän är alldeles för2kräckligt gul i ansigtet. pJa, min nådigav, yttrade prosten, ja visserligen, han är verkligen som en citron att åskåda — jag blef rigtigt altererad, då jag fick se hoaom, han som förr var så raskp. Åh ja, återtog friherrinnan, dessutom är hans lynne alldeles odrägligt; men jag skall säga, Ärenrot har aldrig lärt att lägga band på sig — han--behandlar mig verkligen så ibland — att, om inte Gud snart slutar detta eländet, så blir jag tokig — imedlertid, hvad tror prosten, kan ban lefva dlänge? Det ser visserligen, min nådiga, ganska illa ut — och doktorn sade, att han hade gallsten — åh ja, fru friherrinpan måste, som en kristen, taga: den onda dagen med, den goda, i händelse hr baronen skulle öfvergå till en bättre verld. Ja visst, suckade friherrinnan, på detta viset går det ej an, jag, som har så retliga nerver får konvulsioner hvarje dag: hvarken pastiller eller fleur dorange vill hjelpa längre. Kanske min hustru, inföll Klasmark, kan få erbjuda sina hjertstyrkande droppar, det är präg) Se Aftonbl. 2 4, 2, 4, ä, 6, 7, 8,9,11,42 45, och 14;