Aftonbladet – 18 januari 1845, sida 2

ör dess del fattade och i dagens numiner, under rubriken postseriptump, närmare beskrifna beslut, att importförbuden böra ur tulltaxan utgå. Ett sådant beslut inom detta riksstånd och ander förhanden varande omständigheter utgör ett förnyadt, trösteligt fbevis för den sanningen, it en en gång uppfattad riktig grundsats väl kan ill en tid undertryckas, men slutligen åter 1yfer sig och återtar sitt välde. Pet är nu öfver tjugo år sedan svenska representationen antog och för Regeringen frambar len princip Borgareståndet i går uttryckte, och lessa tjugo år, mer än tillräckliga att bringa srundsatsen till utöfning och gifva oss en säker erfarenhet om dess tillämplighet, hafva i stället itsjort en fortsatt och med allt större häftighet bedrifven reaktion mot den tanka, som representat:onen en gång, på grund af sekelgammal erfarenhet och efter mogen öfverläggning hyllat. Många, som förut tydligt insett dess riktighet, hafva under dessa år känt sin öfvertygelse vackla ör den reaktionära påkänningen, och sitt klara begrepp om saken fördunklas af de inkast och sofismer, grundsatsens vedersakare uppställt och ideligen predikat. Många åter, på hvilka dessa solismer icke verkat, hafva åtminstone känt sig Irifne till öfvertygelse om en sak, nemligen att den tanka de hyllat, icke kunde genomföras, utan måste anses för lång tid bragt till hvila. Och i samma ögonblick uppstår åter den kufvade grundsatsen och gör sig gällande just inom det stånd, till hvilket vedersakarena förnämligast hänskjutit domsrätten, sedan de inom detsamma sökt tillskapa och gjort sig förvissade att ega de oförsonligaste fiender till allt hvad frihet i handel och vandel heter. Någon annan förklaringsgrund, än den segrande sakens riktighet i sig sjelf, kan denna gång svårligen framletas. Den, som följt de offentliga ärenderna, har nemligen icke kunnat undgå att bemärka, det den liberala delen inom representationen och pressen en längre tid visat sig föga eller intet verksam i denna fråga, och endast gålt reservalionsvis tillväga mot det ifriga arbete, hvarmed prohibitifsystemets förfäktare, vid denna och än mer vid de förra riksdagarne, sökt upprätthålla importförbuden. Orsaken till denna overksamhet torde böra sökas i den omständigheten, alt en annan vigtigare fråga, representalionsre:ormen, under tiden absorberat allmänna uppmärksamheten och frambragt liksom en tyst öfverenskommelse, alt icke onödigtvis framdraga eller bearbeta andra tvisteämnen inom representationen. Också torde man icke egentligen hafva varit missnöjd med att se striden utkämpas inom Borgareståndet, der intressena visserligen visa sig mycket spända, men der man minst bör befara alt frågan behandlas och begagnas som ett vehikel för politiska partiafsigter, utan allt hänseende till näringarnes verkliga bålnad. Imedlertid har nu Regeringen, hos hvilken Ständernas fordna beslut om importförbudens upphörande ännu hviiar overkstäldt, erhållit en bestämd avis om opinionen inom det Stånd, hvars motstånd af de förra rådgifvarena åberopades, såsom skältill uppskof med beslutets verkställande. AA