jeras handelsbod vid hRoda Ssiussen. KORRESPONDENSARTIKEL. från Weserstranden i Tyskland, af d. 4 Januari, Om man följer utvecklingen af Tysklands förhållanden under de sista 40 åren, så skall man ätt råka på den tankan, att utsigten för framskridandets sak der är mörkare än någonsin. Fill en början ser man det tyska förbundet framhärda i sin systematiska orörlighet, ja fiendtlighet emot allt, som hotar alt ändra status quo. Med få och oväsendtliga undantag har detta fursteförbund allt sedan sin uppkomst blott då visat sin verksamhet, när till fördel för det absolutistiska intresset det gällt att undertrycka fortskridandets sträfvanden. Derföre, om man också genomreser Tyskland från den ena ändan till den andra, skall man förgäfves söka äfven det ringaste spår till någon sympati för denna kabinettullians, hvars förderfligaste verkan består deriy alt de konstitutionella tyska regeringarne hafva så beqvämt att krypa bakom det tyska förbundets beslut för att undgå sina ständers rättsenliga fordringar. Så t. ex. är i flere tyska staters författningsurkunder tryckfriheten dem tillförsäs krad. Men redan år 4849 införde tyska förbundet censuren, till en början på fem år; i stället att efter dessa fem års förlopp utfärda den redan 48148 utlofvade tryckfrihetslagen, blef under den 46 Aug. 4824 censuren förlängd på obestämd tid), d. v. s. förevigad. Hvad säger man väl i utlandet om ett provisoriskt, tillstånd, som nu redan varat i 26 år? Men hvarföre man likväl bibehåller denna löjlighet 1 stället att upprigtigt bekänna färgen, kommer af tvänne skäl. Man vill först och främst undvika att genom definitif sanktionering af censuren fullkomligt öppna ögonen på det i tålamod och förhoppning outtröttliga tyska folket, hvarföre man äfven brukat den försigtigheten, att icke kungöra beslutet af den 46 Aug. 1824. För det andra är, efter tyska förbundets grundsatser, enhällighet i röster icke erforderlig för att utfärda provisoriska beslut, utan blott majoritet. Detta erbjuder icke blott den fördelen, alt hvarje särskild förbunds-stat är satt ur stånd att genom sitt veto förhindra censurens fortfarande, utan äfven den att ständerne aldrig kunna sätta en regering i trångmål med den förebråelsen, att den bill igare censuren, hvilken eljest genom inläggandet af dess veto redan skulle hafva upphört, Ehuruväl nu. samtlige tyska regeringar med Hf och själ äro för bibehållandet at censuren, så måste likväl hvarje tysk ständerkammare hålla till godo, att regeringens ombud vågar bedyra för densamma: ja, regeringen önskar upprigtigt tryckfriheten, men förbundslagen tillåter icke dess införande! Bedrägligheten i detta sätt att komma från saken är allmänt bekant; men patrioten måste, utan att kunna beslå regeringen med osanning, med tyst förakt fördraga den, liksom så många andra. Gå vi öfver till enskilda stater, så hafva äfven de föga skäl att hysa förhoppningar om frihetens. sak. Betraktom först Österrike. Denna stat förråder väl omisskänneligen ett närmande till tullföreningen och derigenom till hjertat af Tyskland; och i sjelfva verket har den äfven vigtiga skäl dertill. Om de kommerciella vilja Vi icke en gång tala; men Österrike är i politiskt afseende, så väl i förhållande till Preussen som Bäjern, i ett mycket kritiskt läge. Sedan den paniska demagogfruktan, som kom Österrikes statsmän att se spöken öfverallt, något lagt sig, hafva de ändteligen erkänt den fara som hotar genom Rysslands. oafbrutna framträngande till nedre Donau, i Österrikes närmaste och så Vigtiga grannskap, och genom den slaviska Ppropagandan bland de österrikiske undersåterne i Ilyrien, Ungern ete., hvilka tillhöra grekiska relisionen. Österrike, som icke kan förlita sig hvarken på Gallicien eller på Böhmen eller på Ungern, och allraminst på Italien, känner nödvändigheten af att rusta och stärka sig för afgörandets dag, och att ingå ett närmare förbund med Tyskland. Men ;y mpatierna äro lättare att förlora än att återvinna. Österrikes inflytande har imedlertid gått i uf till Preussen och Bäjern. Preussen har klokt nyttjat. tiden under Österrikes afsöndring för att PESO POSER a TE YA es Äter