Aftonbladet – 18 januari 1845, sida 1

PASTORS-ADJUNKTEN. ) -GENREMÅLNING AF ONKEL ADAM. XI. LÄSAR-KUNGEN. Det är så stumt omkring de dödas läger; vinden hviskar i syrenhäckarne, månen tindrar mellan träden, allt är der som annorstädes, intet svar på våra frågor gilves oss då vi sitta på den älskades graf — och gråta och fråga och gråta äter, derföre att vi intet svar fått. Men när vi så sutit länge, länge, så flyger en aning liksom cn ljusgnista genom själen, och för ett ögonblick se vi — men det är genast borta igen. Hvad var det vi skymtade, hvad var det som klingade i våra öron? — ett ,välkommen efter tror jag. Således — välkommen efter är de dödas tröst åt de lefyande. Och band efter band brista och hyddanlutar småningom, och det blir allt ljusare för anden; men faller på en gång evighetens skarpa dag på vårt svaga hjerta, då darrar det, då blundar vårt inre öga och förvillelsen träder i stället för klarheten. Det finnes dock ljus, himmelskt ljus i denna förvillelse, och de gamle, anande att så var, kanske närmre naturen än vi, sågo i den sinnesrubbades öga en himmelsk, en inspirationens eld. Så gör folket ännu och tror på en himmelsk uppenbarelse, der vi endast se fanatism; vi hafva å begge sidor orätt: de som tro det, och vi som 1e deråt. De kunna. ej förklara något, vi deremot tro oss kunna förklara allt, huru osannolik och tvungen än vår förklaring må vara; men ) Se Aftonbl. 4 4, 2, 4,5, 6,7, 8,9,11, 12 och 13.