Aftonbladet – 17 januari 1845, sida 3

(Införes på begäran.) En ung nygift Frus afsked från hemmet ). Farväl, mitt hem, med dina dalar, Med dina fröjder, med din frid! Här allt till mig om glädje talar, Och om min sälla ungdomstid. Jag lemnar dig: du var min himmel; Nu nya piigter kalla mig . Till nya nejders menskohvimmel. Först milt farväl dock egnas dig. Farväl, du Moder goda, ömma! Tack för alt kärlek du mig skänkt. Hur ljuft det var att kunna gömma Hos dig hvar tanke, som jag tänkt; Alt till dill varma modershjerta Få luta mig! Du var så god, Du delade min fröjd, min smärta — — Som du, mig ingen än förstod. Och du, o Fader, du som lärde Mig lifvets gåta rätt förstå! Det var af dig mit lif fick värde, Du höjde tanken till det blå. Du odlade milt barnasinne, Du bildade min unga själ; Hur tacksamt allt står i mitt minne! O, tag min tack, tag milt farväl! Farväl, j båda! — O, att kunna För själens språk författa ord! Det ville Gud ej measkor unna, Det var för djupt för denona jord. Men de som älska likväl finna Den gåtans mening i sin själ, Och utan ord förstän j åinna, Förstån dess kärlek, dess farväl. Farväl, ni tallar, björkar, ekar ! Farväl, ni blommor, som jag smekt! Ni varit villnen till de lekar Jag i min barndom gerna lekt. Farväl, du äng, der många gånger Min sköna framtidsdröm jag d-ömt, Och bört på dina fåglars sänger, Och sett hur soln om qvälln sig gömt. Farväl, du Venus, Hars och Tärna! ) Hur skönt er gnäggning mot mig ljöd! Åt mig er rygg ni lånte gerna Till lön för smekningar och bröd. Hur lustigt alt på Veaus rida! Hon var så munter, jag var fri. Vi llögo ut ät fället vida — Nu detta nöje är förbi. Farväl, min kammar ! Månget minne Af sälla, ljufva ögonblick Förvaras här — ja, just härinne, Du ensam del af dem ju fick. Ifrån ditt fönster, ack! hur gerna Jag skådade mot himlen opp, Och såg hur dagens gyllne stjerna Steg fram och fyllde sjärn med hopp. Farvä!, j alla, a la, alla! Jag far från er, men blir dock qvar. Fast dyra p! ligter bort mig kalla, Sin rätt dock minnet återtar! Jag lemnar er, men alltid brinna För er mitt hjerta och min själ. O, minneus mig, och tron att Minna Ej glömmer er! Farväl! farväl! inne, flera dagar efter förfaltarinnans afrosa, i en af ine begagnad chiffynier i föräldrahuset. -:ne hästar.