sorten tfll förtullning i stället för den andra, hvilke kan låta tänka sig då tullen å bladerna är 6 sk. och å stjelk 2 sk. per , hvarföre har eljest sockertuller blifvit lika å alla slag, om ej just till förebyggand af slika förtullningar, enär priset eller värdet å rå socker varierar lika mycket som emellan tobaks blader och stjelk. I P. M. är visadt, att tullinkomsten genom den a fabrikörerna föreslagna förändringen snarare skull ökas än minskas, och sluteligen får man upplysa att det är af största vigt för landets tobaksfabriker om de skola äga bestånd, att ej få betala högre tul än den i Norrige gällande. Med nuvarande skillnac deruti är täflan omöjlig, hvarföre ock större partier så väl af blader som fabriceradl tobak införas frår Norrige, till förfång för landets egna fabriker, hvilks genom den inkomst staten har i tull, å de blader de använda, likasom den arbetsförtjenst de lemna åt er mängd arbetare och gossar i sin mohn gagna de allmänna, och således äro förtjenta af något skydd Alla de fördelar från statens sida, som idkarc af andra fabriksyrken vetat förskaffa sig, sakna tobaksfabrikerna helt och hället, likasom de aldrig yrkat på skydd genom höga tullar å utländ ska tobaksfabrikater, väl vetande att sådane ändock komma in till de behof, som förbrukarne önska och behöfva. Den tullförändring de begärt är bestämd: gagnelig för staten, enär tullspecialerna visa att dc sednare ären vida mera stjelk än blader blifvit förtullade. Nedsättningen i tull ä bladerna torde visserligen öka införseln deraf i någon mohn; men fördelen för landets fabriker att tillhandahålla fabrikater till lika pris som t. ex. Norriges är obestridlig, likasom denna önskan ej kan anses obehörig då vinsten å desse fabrikater, i stället att tillfalla utländska fabrikörer, skulle komma våra egna tillgodo. — Mycket vore här att ytterligare tillägga; men fabrikörerne underkasta sig med tillförsigt, att deras önskan, om ej nu, åtminstone icke långt härefter, skall vinna afseende hos dem det vederbör at! deråt lyssna, och lemna gerna insinuationen om egennytta obesvarad, väl vetand2 att obehörigheten af en sädan beskyllning inses af dem, som komma att granska och bedöma deras förslag. Stockholm d. 45 Januari 4845. Redaktionen tycker för sin del, att det, som anföres 1 ofvanstående, har allt skäl för sig och sanska väl förljenar vederbörande representanters uppmärksamhet. ess