Aftonbladet – 13 januari 1845, sida 2

mem rp tt 6 6 66 5s.80865 oo ko vi ee precist öfverensstämde med Guds ord. Den förste var fanjunkaren Thranströms; ty Lindner ansåg som sin pligt att motarbeta hans moderkrog, som låg dörr i dörr med -.moderkyrkan, så att allmogen från Guds hus direkt gick in på krogen, för att vid flaskan fortsätta betraktelserna. Fanjunkaren hade således mycket att anmärka mot Presta-gesällen, som han kallade Lindner, och påstod att han var en läsareprestr; men folket dömde i allmänhet mera rätt. Fanjunkarens krog blef. atlt. mindre besökt, dels deröre att många funno att den unga presten hade rätt, dels derföre att många ej hade mod att se hans milda, men dock förebrående blick eller höra hans vänliga, varnande ord. Fanjunkaren arbetade således utan framgång och fick af sjellva moderkrogen långt mindre än af ett och annat annex, i synnerhet det som låg nära Skor ningslösa bruk, emedan: smederne, såsom: berrar betraktade, och på grund af sina vadmalfsrackar och sin upplysning, ej ansågo sig behölva rätta sig så noga efter presten som bondtupparne. I kyrkbyn låg skolan, hvars lärare var den så kallade herr Efterström, en misslyckad klockarkandidat, som post: varios casus kommit at stadna i Träleboda för att vägleda socknens barn i vetenskaperna. Sockenskolan var grundlagd af en grosshandlare i Götheborg, som blifvit född i Träleboda af bondeföräldrar; men sedan tagit opp sig och slutligen på sotsängen, utan andra arfvingar än sin salig hustrus systersson (en glad ungdom, som spelade vira både utmärkt väl och liberalt), testamenterade en betydlig del af Sm förmögenhet till sin födelseort. Då Lindner första gången besökte skolan, satt herr Efterström med en grön kaskett Pa-5!5 vid bordet och talade om historien dör barnen, som flinande och skrattande sprungo omkring 1 rum met som. vildar; herr Efterström var, ty klockan var redan elfva: på: förmiddagen; något upprymd och hade nyss hemkommit från -fanjun