Aftonbladet – 11 januari 1845, sida 4

4, UL VTtCa, Aeple VISVI0 fe HN TILL SALU FINNES: SVERIGES STATSFÖRFATTNINGSRATT, al Cur. NAUMANN, Akademie-l. Sekret. i Lund. Första Hufvudafdelningen, 468 sid.; Andra Hufvudafdelningen, 445 sid., 8:o. Stockholm, Norstedt et Söner 4844. (2 Rdr 24 sk. bko.) En Recensent i 20:de Häftet af Frey yttrar bland annat, tt vi äro Herr Naumann tack skyldige för detta lyckade örsök att afbjelpa en betydlig brist i vår politiska litteraur, samt fortfar sedan: Arbelet består af tvenne hufvudafdelningar, af hvilka den sta framställer en historik öfver Sveriges statsförfattning nder. framfarna tider samt öfver tillkomsten af våra nu ällande grundlagar och de förändringar, dessa hittills unlergått; den sednare deremot lemnar en framställning af len gällande konstitutionella rätten, och utgör således arjetets förnämsta del. I framställningen af Sveriges äldre förfatining, har förf. cke saknat föregångare, churu ingen fullständigt behandlat hela delta vidsträckta område. Den statsförfattningshistoria, som Hr N. lemnat, gör icke anspråk på att ställas i bredd ned en Bergfalks, entGeijers, en Järtas, en Schlyters, en Nordströms, en Schönborgs, en Strinnholms mästerliga produker af sjelfständig och snillrik forskning, men den framstår såsom en kort, men dock i hufvudsaken fullständig, öfversigt af författningens utveckling från de-äldsta tider. Den vittnar väl om mycken bekantskap med sjelfva urkunderna, men ock om ett troget begagnande af de ofvan nämnda och andra utmärkta författares bearbetningar derutaf, så att den läsare, som är något bevandrad i denna litteratur, rätt ofta skall igenkänna dessa våra yppersta forskares icke blott tolkning af urkunderna, utan ock reflexioner och ordasätt, äfven om icke de med berömlig noggrannhet utförda citaterna serskilt påminna derom. Detta må icke tydas såsom celt tadel; rec. för sin del anser det för en obestridlig förtjenst, att Hr N. följt de utmärktare forskares ledning, så mycket heldre, som det väl torde få anses öfver en ung mans höfva att hafva fullständigt genomforskat ett så vidsträckt område. Tillräckligt utrymme för förfalt. verksamhet bar dessutom, äfven i denna afdelning af arbetet, ändock varit öfrig i det ofta svåra urvalet af detaljer och, då hans föregångare varit af stridiga åsigter, i elt oväldigt framställande af den bäst grundade meningen, i hvilka afseenden Hr N., enligt rec:s öfvertygelse, eger icke ringa förtjenst. Historiken om våra grundlagars tillkomst och de sedermera der.ti gjorda förändringar är genom sin reda och sin utförlighet synnerligen upplysande och intressant. Den vitnar också på det fördelaktigaste om författ. forskningsflit, då förf. här, i brist af föregångare, hemtat alt omedebart ur de vidlyftiga källorna: riksståndens protokoll: och bhihanget dertill. Rec. vill vid denna delaf arbetet endast göra en anmärkning rörande den, sid. 327, not. 6, förekommande berättelsen om Konstitutionsutskottets vid 1809 års riksdag afgiflne memorial, åtföljande förslaget till regeringsformen; rec. erinrar sig nemligen, från säker hand hafva erfarit, att den delen af detta memorial, som angår Konungens rätt alt börja krig och sluta fred; visserligen, såsom. Hr N. förtäljer, tillhör Valerius, men att denna fördelning al arbetet på förhand var öfverenskommen mel!an den ordinarie sekreteraren och hans medbjelpare, och det i anseende till tidens korthet; ty det eger sin riktighet, att till memorialets författande icke varit annan eller längre tid, än en enda natt. Den systematiska framställningen af Sveriges gällande konstitutionella rätt är i detta band icke fulländad. Men den början, som nu är lemnad, är väl egnad att göra fortsättningen önskvärd. Förf. ådagalägger häruti samma noggrannhet och oväld, som så fördelaktigt framlyser i den historiska afdelningen. Vi kunna ej neka oss nöjet alt till bevis på förf:s frihet från politiskt partisinne hänvisa till hans yttrande i ett ämne, som nu ofta är föremål för ifrig, men icke alltid lika fördomsfri och opartisk diskussion. Det är längesedan insedt, säger Hr N., p. 814, att de högre ståndens framträdande i vår historia var en följd af samhällets redan vunna och ett vilkor för dess vidare utveckling. Att betrakta våra svenska stånd i deras uppkomst såsom en imitation efter utländska förhållanden, är lika så ensidigt, som att allt för mycket idealisera de intressen, hvilka man föreställt sig, att de representeraden, 0. S. V.D Rec. tviflar icke, att hvarje opartisk läsare skall dela hans omdöme, att hr N. riktat vår litteratur med ett godt arbete, hvilkets ofördröjda fortsättande skall med fägnad emotses.n rn