(Insändt.) Huruledes Stockholms stads konsistorium gö Kongl. hofpredikanten, konsistorienotarien Christian Olsson Angeldorff till vice pasto i finska församlingen. I 41 års tid har en prestman tjenstgjort i finsk församlingen; nemligen 7 år som adjunkt och 4 son vice. pastor, och man har aldrig hört annat än at församlingen varit med honom fullt belåten. Sist lidne sommar blef denne prestman, hvars namn ä Ericsson, till regementspastor vid andra gardet be fordrad, men fortfor ändock att förestå finska för samnilingen. Omkring: 3 månader: derefter börjad likväl konsistorium, ned hvilket finska församlinger haft åtskilligt obytt, att fundera på, om det ickt kunde aflägsna denne vice pastor, och, för den lill: tid, som kunde återstå tills församlingen en gån; får en egen pastor, gifva henne en själasörjare a konsistorrii egen uppfinning — det var väl ickt mycket, men ändock nog att erinra församlingen om sitt beroende af konsistorium. t Kyrkoherden Ekdahl, som så ofta visat sig Vara konsistorii enfant perdu, tog alltså en våcker dag — det var den 28 Scpt. sistl. är — tillorda i konsistorio och förklarade, atteftersom nu bekant blifvit at! vice pastor. Ericsson blifvit befordrad till regementspastor, således finge många göromål, större lön, etc. etc., så vore det ej lämpligt att han finska församlingens pastoralvärd behölle, helst han blifvit assessor i ett annat konsistorium och således icke borde stå under stadskonsistorii lydno: allt derföre trodde heri Ekdahl att endera borde man — n dsätta Ericsson: lön till förmån för konsistori kassa, eller ock förordna en annan man till vice pastor i finska för. samlingen. Ekdahls betänkande begärdes på bordet och om nu pastor Ericsson begagnat liggetiden at! erbjuda en del af sin lön ät konsistorii kassa, åå hade han möjligen fått qvarblifva i församlingen. Konsistorii ledamöter funderade på förslaget till d 19 Oktober, men ville äfven då ytterligare se hvad tiden kunde bära i sitt sköten, och tog sig tid til den 49 Nov. Då började kyrkoherden Ekdahl åter leken, och nu var icke fråga om att taga penningar, utan att slagta hela vice-pastoratet, hvadan han uppställde sin ratiocination i följande slagtordning: när vice pastor Ericsson blef regementspastor, så upphörde han att vara pastorsadjunkt ); men på den tiden han var pastorsadjunkt, så blef han vice pastor; ergo: då han upphört att Vara. pastorsadjunkt, så har han ock upphört att vara vice pastor. Till reserycorps bakom denna fruktansvärda igelkott uppställde herr kyrkoberden en liten skälunge, nemligen att Vv. pastor E. icke skulle med noggrannhet underkastat sig konsistorii föreskrifter, t. ex. icke noggrannt utskrifvit dem, som icke ägde tillhöra finska församlingen, hvarpå herr kyrkoherden förmente sig äga färska bevis. Konsistorii öfrige ledamöter slöto sig till denna slagtordning, så godt den sneda och förvirrade uppställningen tillät. Kyrkoherden Rothlieb ville skilja E. från vice pastöratet på den grund, att ordinarie presttjenster icke må försonas med garnisonstjenster och. den extraordinarie tjensten i detta fall borde anses som en ordinarie. Doktor Pettersson kunde ej väl med dessa skäl, utan förmente, att om Ericsson varit regementspastor vid ett indeldt regemente, så kunde han väl fortfarit med vice pastoratet, hyaremot han, alldenstund han såsom regementspastor vid ett garnisonsregemente, icke stod under konsitorii lydno, icke borde vara vy. pastor vid Finskan. Kyrkoherden Winter jemkade sig in på det viset, att han förmente två pastoralvårder icke kunna med zod ordning föreras hvarjemte han tydde sig till tyrkoh. Ekdahls skälunge, att E. icke skulle ställt sig konsistorii befallning till efterrättelse. Doktor Iiljenwaldh följde med hopen, troende tillika dessa nu anförde skäl vara en tillräcklig orsak för E:s endtledigande. Bataljen vardt alltså vunnen, . och såsom en frukt leraf förordnade konsistorium, att dess egen notarie, ofpredikanten Christian Olsson Angeldorff skulle vara vice pastor i Finska församlingen. Att herr Angeldorff också hör under hofkonsistovium och att han är notarie i det embetsverk, under vilket han såsom v. pastor sorterar, det gjorde naurligtvis intet till-saken. Icke heller har detta amma konsistorium funnit på minsta sätt betänkigt, att numera pastor Tegner var på en gång pator i slottsförsamlingen, ledamot, ja till och med ordförande i hofkonsistorium, och på samma gäng i lera är sorterade under stadskonsistorium såsom less notarie, flera andra dylika kasus att förtiga, varom likvälshufvyudstadens presterskap kunde förälja. i Hvad nu vidkommer den der skälungen, som kyroherden Ekdahl bragt fill verlden och kyrkoherden Vinter adopterat, nemligen att y. pastor E. icke kulle underkastat sig konsistorii föreskrifter, sä kan ill! ytterligare bevis att den är ett foster af kyrhoerden Ekdahl sjelf. och ieke af sanningen och Verkigheten, anföras följande diarii Devis: —— 7 å ) Han hade, söm ofvan är nämndt, recgr år-förät upphört att varagpastorsadjunkt.